Är det inte dåligt för miljön att äta kött, eftersom köttproduktion kräver så mycket energi?
SVAR:
Nej, det stämmer inte. Det baseras på flera felaktiga antaganden. För det första kräver bara köttproduktion (jag använder här nötkött som exempel) som baseras på att mata djuren med cerealier (sädesslag) mer energi än något annat. Cerealier är för just till exempel kor onaturlig mat. Kor äter gräs (hönor äter allt möjligt som maskar och diverse frön, grisar äter det mesta o.s.v.). Kött från kor som får äta den mat de har utvecklats att äta mår bättre, producerar nyttigare kött och köttet kostar inte mer energi än bönor att producera. Beräkningarna som gjorts av en del vegetarianer baserar sig som sagt på att man matar korna med onaturlig mat i form av cerealier (som gör korna sjuka varför de pumpas fulla med antibiotika).
Här är en sak som många veganer och vegetarianer väljer att ignorera: Cerealieodling är oerhört dåligt för miljön. För att odla cerealier måste du ha en av två saker på åkrarna; döda djur eller fossila bränslen (konstgödsel). Så du använder alltså en massa olja för att odla säd, som subventioneras med skattemedel i USA och EU (det är därför det är så billigt, du tvingas betala för skräpet även om du inte köper det i affären – grattis!), som sedan korna måste äta. Klart att det kostar mer energi då.
Cerealieodling förstör dessutom landskapet och jorden som inget annat. Vad tror du hände med den amerikanska prärien och alla djur som fanns där? Mindre än tre procent finns kvar, resten används för att odla skattesubventionerad säd. Det ser likadant ut på många andra håll i världen. Tror du att landskapet har sett ut som det gör idag runt medelhavet och i mellanöstern i alla tider? Tänk om. Naturbeteskött samt odling av till exempel grönsaker och frukt är mycket snällare mot landskapet och miljön, dessutom kan djur födas upp på massor med ställen där det inte går att odla cerealier.
Jag rekommenderar eventuella veganer och vegetarianer som läser detta att kolla upp en text av Steven Davis samt “The Vegetarian Myth” (“Vegomyten” på svenska) av Lierre Kieth, även om Kieth verkar vara rätt, ska vi säga, speciell så man är tvungen att plöja igenom en hel del trams för att komma till hennes tämligen relevanta poänger.

