Stenålderskost är ett av de mest missförstådda och missbrukade begreppen inom detta område och jag ska här försöka reda ut begreppen lite.

Stenålderskost går ut på att äta som vi gjort under äldre stenåldern (paleolitikum), innan vi blev jordbrukare. Eftersom det är den maten vi ätit under större delen av vår utveckling som art (2,5 miljoner år tills för 10 000 år sedan) anser man att det är den kosten vi har anpassats till. Belägg för detta kan man finna i studier som visar på negativa hälsoeffekter vid konsumtion av den mat som infördes med jordbruket, som cerealier och mjölk (se Lindeberg eller Cordain för fördjupning). Att äta som vi har anpassats till ska då göra att vi återfår en god hälsa, att vi blir fria från saker som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Många som inte vet bättre bättre brukar påpeka att stenåldersmänniskorna levde tills de blev 30 år gamla och att sättet de åt på inte kan säga oss något. För det första har man genom ett sådant uttalande uppvisat att man inte förstår begreppet genomsnittslivslängd. Genomsnittslivslängden är just det, ett genomsnitt. Eftersom många barn (som ju är de mest sårbara i gruppen) alltid dött i grupper som levt på stenåldersnivå dras genomsnittslivslängden ner kraftigt. Detta är enkel matematik. Sedan dog människor av saker som fall, enkla infektioner och rovdjur. Men faktum kvarstår att de som överlevde den farliga miljön levde länge och var friska, detta har också gällt folk som levt på detta sätt fram tills nyligen. Det finns massor med observationer som pekar på att saker som hjärt-kärlsjukdom, diabetes och cancer inte förekommit i någon betydande utsträckning.

Tanken är då att om vi äter samma typer av livsmedel och utesluter de livsmedel som inte fanns tillgängliga så kan vi också uppnå en bättre hälsa och bli befriade från dessa “civilisationssjukdomar”. Det handlar alltså inte om att imitera livsstilen hos någon stam av jägare-samlare utan att ta till oss vissa grundläggande principer baserade på observationer av dessa folk i kombination med modern forskning. Det evolutionära perspektivet fungerar som ett logiskt ramverk eller en lins genom vilken vi ser på kostforskningen. Jag upprepar: Vi härmar inte stenåldersfolken, gör man det har man totalt missat poängen.

Vi sätter istället samman en kost bestående av det som finns i varje livsmedelsbutik, men enbart av de livsmedel som fanns tillgängliga på stenåldern. Nu kommer vi alltså in på den praktiska delen.

Vi äter obegränsat av:

Fisk och skaldjur. Vildfångat är bättre än odlat.

Kött och fågel. Naturbeteskött (eller sprätthöns o.s.v.) och viltkött är bättre än kött från konventionellt uppfödda djur.

Ägg. Ägg från sprätthöns är bättre än de från konventionellt uppfödda höns. Ekologiska eller omega 3-berikade är näst bäst.

Inälvor. Samma sak gäller som för kött.

Grönsaker. Ät gärna varierat efter säsong.

Rotfrukter. Men begränsa intaget av vanlig potatis.

Vi kan äta, men inte en överdriva intaget av:

Frukt

Nötter

Vi äter inte:

Raffinerad mat som socker eller matfett

Cerealier (sädesslagen, alltså)

Mjölkprodukter

Charkuterier

Genom att äta på detta sätt är det i praktiken omöjligt att inte gå ner i vikt (om man är överviktig) eftersom maten är så energifattig. Den är däremot extremt näringsrik, att äta på detta sätt ger ett högre intag av alla näringsämnen än alla andra kosthållningar. Detta är det närmaste vi kan komma en optimal kost, efter vad vi idag vet. Den har dock problemet att den är rätt svår att följa, eftersom den är så restriktiv. Detta begränsar kostens användningsområden. Är man sjuk kanske man kan motivera sig själv att äta optimalt, men det är väldigt svårt annars. Speciellt eftersom vårt samhälle till viss del är uppbyggt kring konsumtionen av raffinerad mat och cerealier.

Vill man lägga till något till denna kost för att göra den enklare att följa är det bättre att lägga till matfett än något av det andra. Detta gör maten lite roligare, utan att förstöra allt för mycket. Dock ska man vara försiktig med detta om man försöker gå ner i vikt. Man kan också tillåta sig att äta lite vad man vill någon dag i veckan, för att underlätta det sociala livet.

Vill man styrketräna och lägga på sig muskler är detta också svårt att göra med denna kost. Det är helt enkelt svårt att få i sig tillräckligt med energi. Dock så är den närmast optimal i övrigt på grund av det stora proteinintaget och den stora mängd näring man får i sig. Vill du bygga upp dig bör du kanske lägga till lite matfett samt inte begränsa ditt intag av potatis. Vissa mer energirika delar av kosten kan också få ta större plats, som bananer och sötpotatis.

Stenålderskosten är också mycket dyr. Matkostnaderna skjuter i höjden, speciellt om man jämför med en kost bestående av pasta och ketchup. Dock så är det en prioriteringsfråga. Vissa verkar tycka det inte är så viktigt med hälsan, tills de själva blir sjuka. Man kanske i längden tjänar på detta eftersom sjukdom kostar. Det kan mycket väl bli en nettovinst. Självklart blir det det i livskvalitet, men alltså kanske även ekonomiskt.