Tag Archives: Livsmedelsverket

SLV om “Bantingspiller på internet”

Det har skrivits i diverse tidningar om en ny rapport från livsmedelsverket (SLV) som heter “Kosttillskott som säljs via internet – en studie av hur kraven i lagstiftningen uppfylls”. Bland annat har en ung tävlingssimmare åkt dit för doping efter hon tagit ett sånt här bantningspiller. Jag kan ärligt talat säga att jag inte är förvånad, med tanke på att kosttillskottbranschen är som den är. Den finns en branschförening som heter “Svensk Egenvård” som ska fungera som ett slags självkontrollerande organ, något motsvarande vet jag inte om det finns internationellt. Jag vet att en del kosttillskottföretag är väldigt oseriösa, speciellt vissa utländska, och stoppar lite vad som helst i sina piller. Detta har också kommit fram tidigare.

Men detta problem skulle aldrig uppstått om människor bara förstod att det inte finns några genvägar. Enda sättet att gå ner i vikt på är genom att förändra sin kost. Skulle det finnas ett piller som gör dig smal så lovar jag att något läkemedelsföretag skulle sälja detta i miljarder redan nu. Det finns vissa små studier som visar svaga effekter av en del av ingredienserna i vissa av dessa piller, men skulle de vara så effektiva som kosttillskottföretagen påstår skulle de vara läkemedelsklassade. Det finns ytterst få kosttillskott som faktiskt kan vara värda att ta, som kreatin och vitamin d till exempel. Sluta leta efter genvägar så slipper du råka ut för skojare och kvacksalvare. Kanske dra ner lite på kolhydraterna, börja röra dig mot stenålderskost och testa lite periodisk fasta? Kombinera med en lagom dos styrketräning och lite promenader. Inte lika attraktivt som ett starkt färgat piller kanske, men det funkar i alla fall.

Nej, mättat fett är inte farligt

Jag vill för eventuella nya läsare och gamla som ännu inte greppat det förklara detta med mättat fett. Förhoppningsvis så alla förstår. Vi börjar med en liten fettskola.

En mättad fettsyra

En mättad fettsyra

Det fett vi äter delas normalt upp i tre kategorier, efter dess kemiska struktur. Fettsyror, som det heter, består i princip av en lång kedja av kolatomer (allt levande är ju uppbyggt av kol). Det mättade fettets kedja är rak, det gör att mättat fett smälter vid högre temperaturer än de andra typerna av fett eftersom mättat fett på grund av sin raka struktur kan packas tätt och ordnat. Mättat fett är alltså hårt vid rumstemperatur. Fettkällor rika på mättat fett är smör (och allt annat mjölkfett) och kokos, även om båda dessa och allt annat fett i vår kost består av blandningar av olika typer av fett i olika proportioner. Tvärtom mot vad många tror består inte fettet i kött av enorma mängder av enbart mättat fett, utan även mycket enkelomättat.

En enkelomättad fettsyra

En enkelomättad fettsyra

Enkelomättat fett skiljer sig från det mättade genom att det har en liten knyck i kedjan, en så kallad dubbelbindning. Det gör att det är lite böjt och inte kan packas lika tätt som de mättade fetterna.

Källor till mycket enkelomättat fett, som olivolja, är normalt flytande i rumstemperatur. Enkelomättat fett har ofta pekats ut som det mest hälsosamma fettet, men detta har ett tämligen svagt vetenskapligt stöd.

En fleromättad fettsyra

En fleromättad fettsyra

Fleromättat fett har som namnet antyder fler sådana här dubbelbindningar, vilket gör att det i stort sett alltid är flytande. Det gör också att det är mest känsligt för angrepp genom oxidation, att det härsknar mycket lätt. Detta ger oss anledning att vara konservativa med intaget av dessa typer av fetter. Bland de fleromättade fetterna återfinns de essentiella, de vi behöver för att överleva (men i mycket små mängder). Exempel på detta är omega 3-fetter i fisk och omega 6-fetter som finns i princip överallt.

Vi får idag i oss alldeles för mycket omega 6-fetter, som är proinflammatoriska. De ökar alltså inflammationsnivåerna i kroppen, vilket verkar vara negativt för allt från hjärt-kärlsjukdomar till cancer. Vi bör alltså minska vårt intag av dessa omega 6-fetter och istället öka vårt intag av omega 3-fetter, som är antiinflammatoriska. Viktigt är dock att komma ihåg att mer inte nödvändigtvis är bättre. Det är bra att ta lite fiskolja varje dag för att få i sig dessa nyttiga fetter, men det är inte bra att ta tiodubbel dos fiskolja.

Vi har de senaste 30 åren blivit itutade att det mättade fettet är skadligt för oss och institutioner som Livsmedelsverket (SLV) påstår fortfarande att vi bör minska vårt intag av mättat fett. Detta är fascinerande av flera orsaker. Våra kroppar är till stor del uppbyggda av mättat fett, antagligen eftersom mättat fett är stabilt och motståndskraftigt mot härskning. När vår kropp får ett energiöverskott och måste bilda fett av till exempel de kolhydrater vi äter för att lagra in energin för framtida bruk gör den det genom att bilda mättat fett. Skulle mättat fett vara giftigt när vår kropp bildar det i mängder? Det är inte särskilt troligt vid en första anblick, snarare borde mättat fett vara bra för oss på grund av att det är så stabilt. Människan har ofta på många platser på jorden ätit enorma mängder mättat fett utan att utveckla hjärt-kärlsjukdom.

Fettet i modersmjölken består också till största delen av mättat fett. Skulle den verkligen göra det om det var så skadligt? Det lustiga är att SLV rekommenderar små barn att dricka mjölk med låg fetthalt.

Men det viktigaste av allt är trots allt vad forskningen säger. Det har de senaste åren kommit fler systematiska sammanställningar av det vetenskapliga materialet. Sammanställningar som bekvämt verkar ignoreras av de som lite förvirrat väljer att “backa in i framtiden” (Mente et al 2009, Skeaff et al 2009 samt Siri-Tarino et al 2010). Alla tre av dessa sammanställningar kommer fram till att det saknas vetenskapligt stöd för att påstå att mättat fett är skadligt. En gång till för eventuella dietister som läser: Det saknas vetenskapligt stöd för att påstå att mättat fett är skadligt. Det har aldrig funnits skäl att rekommendera mot intag av mättat fett. Det är trams. Vi har slutat äta smör och grädde, de mest välsmakande matfetterna (och mest vitaminrika), helt i onödan.

Tror ni att jag är ensam om att tycka detta? Tänk om, fler och fler forskare kommer nu ut och säger samma sak. Vi är på väg mot ett paradigmskifte inom kostvetenskapen här. Tyvärr har allt för många gamla stofiler, som Stefan Rössner till exempel, byggt upp hela sin karriär på att rekommendera mot mättat fett. De kan därmed inte backa på denna punkt utan att tappa ansiktet. Men de går väl i pension snart, så att en ny generation kan ta över.

Debatten kring detta har varit livlig i forum som Läkartidningen och Dagens Medicin. Det roligaste och samtidigt mest tragiska var när SLV gick ut med en lista (nu borttagen från nätet) på studier kring mättat fett, där de påstod att 72 av dessa talade för farlighet och åtta emot (som att “flest studier vinner” skulle gälla inom vetenskapen). En grupp forskare och läkare gick igenom listan och kom fram till att elva av de 72 inte ens handlade om mättat fett, några andra pekade snarare på att mättat fett var nyttigt och resten visade ingenting. SLV svarade på denna kritik på ett fantastiskt sätt, i en artikel där ordet “mättat fett” knappt nämndes! Ja, du läste rätt. Detta fick mig att tappa det lilla förtroendet jag hade kvar för SLV. Chefredaktören på Dagens Medicin att påpekade då också att SLV “smiter från sitt ansvar”. Ja, det kan man minst sagt påstå.

Det är dags att sluta lyssna på SLV:s ovetenskapliga rekommendationer. Man kan till och med ifrågasätta hur vettigt det är att staten går ut och, på skattebetalarnas bekostnad, förklarar för oss hur vi borde äta. Speciellt när verket som får uppdraget inte ens klarar av att tolka vetenskapliga data. Ät kött, smör och grädde. Det gör jag.

“En het potatis”

Tidningen Hälsa har en artikel på sin sida där de skriver om lchf. Irene Mattisson, som är nutritionist på SLV, och Fredrik Nyström uttalar sig i artikeln.

Nyström om en kost med lite fett och mycket kolhydrater:

“– …detta [har] blivit en etablerad rekommendation i många länder, även i Sverige. När man äntligen testar teorin, cirka 30 år efter det att den uppstod, ser man att den inte stämmer. En åtta år lång amerikansk studie av 50 000 kvinnor (WHI) visar nämligen inte någon större skillnad i hälsotillstånd hos dem som ätit mycket grönsaker respektive mycket fett. Då borde myndigheterna reagera och säga att de haft fel.”

Mattisson svarar:

“– Den här studien testade inte mat enligt våra rekommendationer. Man brydde sig till exempel bara om den totala mängden fett och inte fettkvaliteten, som vi i dag vet påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom. Däremot finns det en finsk studie som verkligen testat våra rekommendationer, inklusive det råd om daglig fysisk aktivitet som numera finns med. Och då såg man minskad risk för både hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.”

Ja, det är verkligen oceaner av skillnad mellan kosten som testades i WHI och den SLV rekommenderar. Den finska studien hon nämner antar jag är “The Finnish Mental Health Hospital”-studien, som inte tas med i de flesta systematiska genomgångar för att den är för dålig. Den testade dessutom en väldigt extrem kostförändring som knappast är möjlig i verkligheten (sojaolja upplöst i vatten istället för mjölk, någon?). Om det är någon annan studie hon syftar på så får gärna någon insatt läsare informera mig om detta.

Mattisson, lite senare i artikeln:

“Även på Livsmedelsverket har man märkt av det ökade intresset för den feta maten. – LCHF-kosten har ett nyhetsvärde och den har lanserats hårt i media. Många människor har misslyckats med att gå ner i vikt och vill gärna nappa på ett nytt halmstrå.
Det tror Irene Mattisson är orsaken till den feta kostens framgångar. Den goda mättnadskänslan som många upplever av dieten tror hon beror mer på protein än på fett.
– Det är mycket kött och ägg i dieten och det mättar bra. Fett däremot är så energirikt att det mättar sämre per kalori än både protein och kolhydrater.”

Lchf:s framgångar beror på att det fungerar. Protein mättar bra, men det är inte hela förklaringen till att människor spontant sänker sitt kaloriintag när de drar ner på kolhydraterna. Att fett skulle mätta dåligt baserar sig på några halvtaskiga studier från 80-talet där den akuta mättnadskänslan mättes efter intag av olika livsmedel. Det som är intressant är hur olika kosthållningar påverkar energiintaget (alltså mättnadskänslan) på lång sikt. Det är betydligt mer komplicerat än att proteinet skulle mätta bättre och en del äter heller inte mer protein när de sänker kolhydratintaget. Jag tror inte att Mattisson faktiskt har satt sig ner och försökt förstå vad som händer i kroppen vid en lågkolhydratkost. Kan nån skicka “Good Calories, Bad Calories” till henne?

“Irene Mattisson tycker att man kan prova den kolhydratsnåla, feta dieten i högst 4–6 månader för att komma i gång med en viktnedgång.
– Dieten fungerar inte i ett livslångt perspektiv, då måste man variera livsmedelsintaget mer. Vi vet också för lite om hälsoeffekterna på längre sikt, bland annat finns farhågor om ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och försämrad tarmflora. Våra nyttiga tarmbakterier lever av fibrer från växtriket. Många känner sig också trötta när de äter.”

Här verkar det som om hon erkänner att lchf ger bättre och enklare viktnedgång, men jag kan ha fel. Extrem lchf fungerar inte hela livet ut för de flesta, men en mildare variant fungerar helt utan problem. Jag vågar till och med påstå att det är trevligare och ger en större njutning att äta mild lchf-kost än att leva på kruskakli och potatis. De flesta upplever också att de blir betydligt bättre i magen av lchf (inklusive jag själv) och ett måttligt grönsaksintag ger dig allt du behöver från växtriket utan en massa socker. Ät en portion grönsaker till varje mål så får du i dig lösliga fibrer, c-vitamin och kalium så det räcker.

Nej, Irene Mattisson, bättre kan du (eller?).

“En het potatis”

Tidningen Hälsa har en artikel på sin sida där de skriver om lchf. Irene Mattisson, som är nutritionist på SLV, och Fredrik Nyström uttalar sig i artikeln.

Nyström om en kost med lite fett och mycket kolhydrater:

“– …detta [har] blivit en etablerad rekommendation i många länder, även i Sverige. När man äntligen testar teorin, cirka 30 år efter det att den uppstod, ser man att den inte stämmer. En åtta år lång amerikansk studie av 50 000 kvinnor (WHI) visar nämligen inte någon större skillnad i hälsotillstånd hos dem som ätit mycket grönsaker respektive mycket fett. Då borde myndigheterna reagera och säga att de haft fel.”

Mattisson svarar:

“– Den här studien testade inte mat enligt våra rekommendationer. Man brydde sig till exempel bara om den totala mängden fett och inte fettkvaliteten, som vi i dag vet påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom. Däremot finns det en finsk studie som verkligen testat våra rekommendationer, inklusive det råd om daglig fysisk aktivitet som numera finns med. Och då såg man minskad risk för både hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.”

Ja, det är verkligen oceaner av skillnad mellan kosten som testades i WHI och den SLV rekommenderar. Den finska studien hon nämner antar jag är “The Finnish Mental Health Hospital”-studien, som inte tas med i de flesta systematiska genomgångar för att den är för dålig. Den testade dessutom en väldigt extrem kostförändring som knappast är möjlig i verkligheten (sojaolja upplöst i vatten istället för mjölk, någon?). Om det är någon annan studie hon syftar på så får gärna någon insatt läsare informera mig om detta.

Mattisson, lite senare i artikeln:

“Även på Livsmedelsverket har man märkt av det ökade intresset för den feta maten. – LCHF-kosten har ett nyhetsvärde och den har lanserats hårt i media. Många människor har misslyckats med att gå ner i vikt och vill gärna nappa på ett nytt halmstrå.
Det tror Irene Mattisson är orsaken till den feta kostens framgångar. Den goda mättnadskänslan som många upplever av dieten tror hon beror mer på protein än på fett.
– Det är mycket kött och ägg i dieten och det mättar bra. Fett däremot är så energirikt att det mättar sämre per kalori än både protein och kolhydrater.”

Lchf:s framgångar beror på att det fungerar. Protein mättar bra, men det är inte hela förklaringen till att människor spontant sänker sitt kaloriintag när de drar ner på kolhydraterna. Att fett skulle mätta dåligt baserar sig på några halvtaskiga studier från 80-talet där den akuta mättnadskänslan mättes efter intag av olika livsmedel. Det som är intressant är hur olika kosthållningar påverkar energiintaget (alltså mättnadskänslan) på lång sikt. Det är betydligt mer komplicerat än att proteinet skulle mätta bättre och en del äter heller inte mer protein när de sänker kolhydratintaget. Jag tror inte att Mattisson faktiskt har satt sig ner och försökt förstå vad som händer i kroppen vid en lågkolhydratkost. Kan nån skicka “Good Calories, Bad Calories” till henne?

“Irene Mattisson tycker att man kan prova den kolhydratsnåla, feta dieten i högst 4–6 månader för att komma i gång med en viktnedgång.
– Dieten fungerar inte i ett livslångt perspektiv, då måste man variera livsmedelsintaget mer. Vi vet också för lite om hälsoeffekterna på längre sikt, bland annat finns farhågor om ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och försämrad tarmflora. Våra nyttiga tarmbakterier lever av fibrer från växtriket. Många känner sig också trötta när de äter.”

Här verkar det som om hon erkänner att lchf ger bättre och enklare viktnedgång, men jag kan ha fel. Extrem lchf fungerar inte hela livet ut för de flesta, men en mildare variant fungerar helt utan problem. Jag vågar till och med påstå att det är trevligare och ger en större njutning att äta mild lchf-kost än att leva på kruskakli och potatis. De flesta upplever också att de blir betydligt bättre i magen av lchf (inklusive jag själv) och ett måttligt grönsaksintag ger dig allt du behöver från växtriket utan en massa socker. Ät en portion grönsaker till varje mål så får du i dig lösliga fibrer, c-vitamin och kalium så det räcker.

Nej, Irene Mattisson, bättre kan du (eller?).

Debatten mellan Nyström och SLV fortsätter

Fredrik Nyström har nu svarat SLV i Framtidens Land. Han menar att SLV kanske förlitar sig mer på internationella organisationer (WHO antar jag) än på god vetenskap. Jag kan inte göra annat än att hålla med. Det verkar vara tabu att ifrågasätta WHO bland dietister och “troende” anhängare till SLV, precis som det är tabu att ifrågasätta Gary Taubes och Annika Dahlqvist bland många lchf-troende. Tyvärr så ser jag samma slags beteende hos båda grupperna allt för ofta (hatbreven kan ni skicka till ikonen “recycle bin” på er dators skrivbord).

WHO har ju tidigare fått kritik i Lancet för bristande vetenskaplig grund för sina rekommendationer, de är oftast lika dåliga som SLV. Frågor avgörs med handuppräckning, vilket är helt galet då den vetenskapliga metoden inte är demokratisk. Ett påstående blir inte sant för att många tror att det är sant. Detta fenomen med konsensuskonferenser är fascinerande, om det verkligen fanns sammstämmighet och få tveksamheter kring det vetenskapliga underlaget så skulle ju inte konsensuskonferenser behövas!

Livsmedelsverket svarar Nyström

Jag har tidigare skrivit om professor Fredrik Nyströms artikel i Framtidens Land, där han kritiserar de nuvarande kostråden och pekar på att de saknar stark vetenskaplig grund. Nu har Irene Mattisson från Livsmedelsverket svarat på kritiken, efter nästan två månader. Som vanligt skjuter Livsmedelsverket stolpe ut och undviker kritiken genom att tala runt frågan. Mattisson har inte några som helst vetenskapliga referenser i sin debattartikel utan beskyller istället Nyström för att sakna “respekt för vetenskaplig komplexitet”. Livsmedelsverket verkar inte klara av att ta någon form av debatt och borde med omedelbar verkar sluta med alla kostrekommendationer utöver exempelvis varningar för miljögifter i fisk. Det här är nästan lika illa som när de skulle svara på kritiken de fick i Dagens Medicin, där de skötte sig så dåligt att till och med chefredaktören för DM kritiserade dem på ledarsidan för bristande debattförmåga. Hur lyckas man debattera mättat fett utan att nämna termen i debattartikeln överhuvudtaget? SLV är tyvärr ett skämt idag.