Tag Archives: kolhydrater

Oseriös skrämselpropaganda

Posted by on March 2, 2011 4 comments

På Expressens löpsedel idag stod det något i stil med: “Fettdieten kloggar igen dina blodkärl”. Alla vettiga människor drar sig naturligtvis för att ta en tidning som Expressen på allvar, speciellt i såna här frågor, men jag tyckte ändå att det var viktigt att kommentera detta. I artikeln det rör sig om kommenterar Lena Ljungkrona-Falk, vice ordförande i dietisternas riksförbund, som var ansvarig för att under 2009 och 2010 samla in 20 fallrapporter där 8 av dessa människor som ätit en lågkolhydratkost fått dåliga blodfetter eller blivit sjuka. Två nya studier nämns också i artikeln, en som är fem dagar lång och som tydligen visar på försämrad koncentrationsförmåga vid lågkolhydratkost och en observationsstudie.

För det första är insamlingen av fallrapporterna dietisterna gjorde inte vetenskap. Vi vet inte vad som orsakade eventuella problem hos dessa patienter, det kan vara vad som helst. Inklusive den diet de höll hela sitt liv innan eller något som inte är relaterat till kosten alls. Att gå ut och varna för ett minskat intag av kolhydrater till förmån för fett på grund av detta är oseriöst och närmast ett tecken på desperation. Våra rekommendationer måste, som jag hoppas att även Lena Ljungkrona-Falk förstår, baseras på väl utförda vetenskapliga studier. Studier där vi använder oss av randomisering och en kontrollgrupp (blindning är omöjligt i koststudier). Tyvärr förväntar jag mig inte mer från dietisternas riksförbund idag, även om jag vet att det finns dietister som går efter vetenskapen och inte sin personliga tro eller ideologi.

Så till studierna. För det första är en fem dagars studie så kort att den i princip blir ointressant. Det är dessutom välkänt att en lågkolhydratkost ofta ger lite harmlösa omställningsbesvär första veckan, något forskarna borde känt till. Jag har inte läst studien i fråga så jag vill inte skriva för mycket här, men om forskarna själva påstår att det utifrån en fem dagars studie går att påstå att ett lägre kolhydratintag ger sämre koncentrationsförmåga borde de få sparken hela bunten. Nu tror eller hoppas jag dock inte att dessa forskare själva skulle påstå något sådant. Problemen uppstår när sensationslystna journalister utan kompetens att tolka vetenskapliga data skriver om sånt här.

Den andra studien är en observationsstudie och är därmed enbart hypotesgrundande, den kan inte visa på några orsakssamband. Det går utifrån en sån studie inte säga något säkert, vilket alla med någon form av kompetens inom området borde känna till. Inklusive vice ordföranden för dietisternas riksförbund. Det finns nämligen ett enormt antal faktorer som kan samvariera med till exempel intaget av animaliskt protein (som i sig är en korkad kategori att ha eftersom till exempel mjölkprotein skiljer sig rejält från fiskprotein, men båda är animaliska) och därmed vara det som egentligen orsakar ökningen av diabetes eller något annat.

Ett lite mer kritiskt förhållningssätt från alla sidor vore bra.

Bokrecension: Matrevolutionen

Posted by on February 11, 2011 4 comments

Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt, även känd som “kostdoktorn”. Eenfeldt driver Sveriges mest populära hälsoblogg kostdoktorn.se, som jag personligen gillar då han är den vettigaste förespråkaren för lågkolhydratkost vi har. Lchf-”rörelsen” har haft en enorm tendens att vara sekteristisk och en del förespråkare är mer eller mindre verklighetsfrånvända alternativmedicinare. Eenfeldt skiljer sig från dessa, vilket är enormt skönt.

Boken inleds med en del där Eenfeldt förklarar hur forskningen sett ut inom kostområdet när det gäller fett, mättat fett, fiber, socker och sjukdomar. Han tar upp hur Ancel Keys med flera aggressivt trummade igenom budskapet “fett är farligt” utan att egentligen ha något på benen och hur fel det blev. Det här är den bästa delen i boken och boken är värd att läsa enbart för detta. Det är egentligen ingenting som inte tagits upp av andra författare som till exempel Gary Taubes, men Eenfeldt gör det enklare och mer lättförståeligt. Riktigt, riktigt bra och viktigt för alla som är kostintresserade.

I bokens andra del går han igenom lågkolhydratkosten och dess vetenskapliga stöd samt en hel del om saker som det metabola syndromet (som han passande döpt om till “den västerländska sjukan”) och hypotesen som säger att det är de små, täta, LDL-partiklarna som egentligen är det “onda” kolesterolet. Boken avslutas med en tredje del som är en praktisk guide till hur man äter en lågkolhydratkost.

Detta är utan tvekan den bästa bok jag läst om lågkolhydratkost, på svenska eller engelska. Den är välskriven, lättförståelig och nöjer sig inte med rent teoretiserande. Självklart håller jag inte med Eenfeldt om allt. Till exempel så köper jag inte att för mycket stärkelse är en bakomliggande orsak till våra civilisationssjukdomar, det finns och har funnits gott om kulturer och folkslag där man ätit enorma mängder stärkelse utan att bli sjuk eller fet. Jag tror snarare, som jag nämnt tidigare, att det är fruktosen, skadliga ämnen i cerealier eller kanske för mycket proinflammatoriska omega 6-fetter som är orsaken (eller alla tre tillsammans). Jag kan varmt rekommendera denna bok till alla som är intresserade av kost och hälsa, både lekmän och utbildade inom området. Detta oavsett om man köper Eenfeldts resonemang eller inte.

5/5

LCHF del 2 – praktik

Posted by on February 3, 2011 Comments Off

I del två av lchf-serien går vi igenom de praktiska bitarna. Vi börjar med att konstatera vem lchf passar för. Det är främst du som har eller är på väg mot det metabola syndromet som är en lämplig kandidat för lchf. Det metabola syndromet (kallas även insulinresistenssymdrom) karakteriseras av bukfetma (“ölmage”, fettet samlas på mitten), högt blodtryck, höga triglycerider i blodet, låg HDL-nivå i blodet samt nedsatt glukostolerans eller diabetes typ två (googla dessa saker om du är osäker på vad de innebär). Lchf fungerar mycket bra för att behandla det metabola syndromet, så jag tycker definitivt att du ska testa om dessa saker stämmer in på dig. Det kan också vara intressant eller givande att testa lchf om du har några extra trivselkilon att tappa, men då behöver du antagligen inte vara lika strikt. Jag tycker inte du som är smal och frisk eller tränar hårt ska äta lchf, då det innebär att du begränsar ditt matval i onödan. Du kan då nöja dig med en kolhydratreducerad kost, även om det inte på något sätt är farligt att äta lchf om det är det du vill.

Det komplicerade sättet att äta lchf på är att räkna mängden kolhydrater du äter, gram för gram. En övre gräns som fungerar för de flesta är 50 gram om dagen. Det finns på nätet och i bokform en mängd olika livsmedelstabeller du kan använda dig av. Det enkla sättet är att istället följa dessa generella riktlinjer:

Ät hur mycket du vill av:

Kött, fisk, fågel, ägg, ost och skaldjur

Grönsaker som växer ovan jord som kål, broccoli och sallad (tomat är inte en grönsak)

Matfett som smör, grädde och olja

Ät, men med måtta:

Relativ kolhydratfattig frukt som tomat

Nötter

Baljväxter som bönor och linser

Rotfrukter förutom potatis och sötpotatis

Ät inte alls:

Cerealier som vete, dinkel, havre och ris

Kolhydratrika rötter som potatis, jordärtskocka och sötpotatis

Frukt

Mjölk och yoghurt

Läsk, snask och annan skräpmat (duh!)

Att följa denna enkla lista kan ta dig långt, men kanske inte hela vägen. Slutar du gå ner i vikt måste du se över din kost så att du inte hamnar i de vanligaste fallgroparna. För mycket mjölkprodukter är den vanligaste av dessa. Grädde, creme fraiche och ost kan för många hindra viktnedgången då det är väldigt lätt att äta för mycket av dem. Vissa kan också vara känsliga för dem då de har vissa egenskaper som kan vara problematiska, men det är lite överkurs.

En annan mycket vanlig fallgrop är något som på engelska kallas för “carb creep”, vilket betyder att mängden kolhydrater du äter sakta men säkert ökat utan att du märkt det. Kanske har det blivit lite för mycket nötter, tomater eller morötter? Börja om och var så strikt som möjligt.

Sen är det också alldeles för vanligt att man börjar försöka hitta substitut för de gamla godsakerna man nu saknar. Man börjar göra låtsaspannkakor och äta “lowcarbgodis”. Gör inte det. Dels så kan du få i dig en massa sötningsmedel som för den som är känslig kan skapa problem då det lurar kroppen att du ätit socker, vilket kan göra att hungersignaler och liknande inte fungerar som de ska. Sen gör dessa substitut också att det blir svårare att en gång för alla bli av med dåliga vanor. Ät riktig mat. Jag ser hellre att du äter lite riktig glass av bra kvalitet på helgen än att du stoppar i dig en massa låtsasgodis hela tiden.

Nästa gång går vi igenom hur man kan ändra den grundläggande lchf-dieten så att den passar dig som tränar mycket.

LCHF del 1 – teori

Posted by on January 30, 2011 Comments Off

De senaste åren har det pratats och skrivits mycket om lchf (Low Carb, High Fat), med en mängd kontroverser och många starka personligheter inblandade. Mest kända är kanske läkaren Annika Dahlqvist, som hamnat i blåsväder både en och två gånger, samt Andreas Eenfeldt, också läkare, som skriver Sveriges mest lästa hälsoblogg. Lchf är numera godkänd att använda inom sjukvården för behandling av övervikt och diabetes typ två och är ett populärt sätt att gå ner i vikt på.

Lchf innebär helt enkelt att man äter väldigt lite kolhydrater (socker och stärkelse, från till exempel frukt, godis, bröd och potatis) och istället ersätter dessa med mer fett (från till exempel smör, grädde och olivolja). Lchf innebär inte rent definitionsmässigt att man äter mer protein, även om det i praktiken brukar bli så. Det är också viktigt att skilja på en kolhydratreducerad kost och lchf. Lchf innebär att kolhydratintaget hålls mycket lågt, på tio procent av energiintaget eller lägre, medan begreppet kolhydratreducerad kost är mer löst hållet och innebär att man äter en kost med mindre kolhydrater än vad till exempel Livsmedelsverket rekommenderar. Jag kan också för sakens skull ta upp begreppet ketogen diet. En ketogen diet är en form av lchf-diet, men en mycket specifik sådan som används för behandling av epileptiker och begreppet ketogen diet ska inte användas för att beskriva någonting annat än just denna specifika behandlingsform (vissa mindre kunniga individer inom träningsvärlden brukar göra detta, vilket kan skapa förvirring).

Ska vi förstå teorin bakom lchf-kosten måste vi först förstå vad hormonet insulin är. Insulin är, som den uppmärksamme läsaren precis räknat ut, ett hormon. Hormoner är ett av kroppens signalerings- och styrningssystem, där vissa celler kan skicka ut signaler som ger en effekt någon annan stans i kroppen (eller på samma ställe i kroppen, faktiskt). Insulin produceras av bukspottkörteln (pankreas) och har som alla andra hormoner flera olika funktioner men den som är mest känd och mest relevant här är att insulin får cellerna att ta upp näring och energi, framförallt glukos – blodsocker. När du äter kolhydrater tas dessa upp i kroppen som glukos (eller görs om i levern till glukos), vilket gör att blodsockret går upp. Men ett för högt blodsocker är mycket farligt för kroppen, därför frisätter pankreas insulin som säger åt cellerna att ta upp sockret från blodet. Allt är därmed frid och fröjd, så länge systemet inte fallerar. Problemet är att detta system faktiskt, åtminstone delvis, har fallerat hos väldigt många. Cellerna kan nämligen bli okänsliga för insulinets signal, vilket leder till att det krävs mer och mer insulin för att sänka blodsockret. Detta kallas för att individen har fått en försämrad insulinkänslighet och i längden leder detta till diabetes typ två, det som tidigare kallades för åldersdiabetes. Försämrad insulinkänslighet kan leda till både kroniskt höga insulinnivåer i blodet och alldeles för högt blodsocker, båda dessa tillstånd är förknippade med en rad mycket allvarliga sjukdomstillstånd (hjärtkärlsjukdomar och vissa cancerformer, till exempel).

För att motverka eller framförallt behandla detta menar en del att man bör äta lite kolhydrater, då det är kolhydrater som höjer blodsockret och därmed insulinet. Den främsta förespråkaren för detta är kanske Gary Taubes som skrivit den exceptionellt tunga boken “Good Calories, Bad Calories”. I studier har man tydligt sett att ett lågt kolhydratintag får människor att spontant (alltså utan att man säger åt dem att göra det) sänka sitt matintag och därmed gå ner i vikt, vilket kanske talar för att kolhydraterna är problemet. Teorin som kan förklara detta kallas för “Internal starvation”-hypotesen. Den säger att kroniskt höga insulinnivåer gör att kroppen inte kommer åt energin som finns lagrad i kroppsfettet (detta verkar stämma mycket väl), vilket leder till att resten av kroppen får energibrist (den svälter alltså). Detta leder då i sin tur till att du blir hungrig och/eller får en sänkt ämnesomsättning, vilket gör att du går upp i vikt.

Visst låter det bra? Jag ser vissa problem med den här hypotesen, även om den skulle kunna stämma. Det finns nämligen massor med människor, och hela folkslag, som äter mycket stora mängder kolhydrater utan att få några problem av detta. Att insulinet höjs efter en måltid är nämligen inget konstigt och det finns inget som talar för att dessa mindre insulintoppar är skadliga eller skulle leda till kroniskt höga insulinnivåer i en frisk individ. Det måste till någon mer faktor för att detta ska ske (vilket Taubes själv är inne på). Dessa faktorer tror jag, efter den forskning jag läst, är fruktos (en sockerart som finns framförallt i vanligt strösocker) och/eller cerealier (alltså sädesslag, vete verkar vara mest problematiskt). Däremot anser jag att en individ som en gång skadat sitt system, kanske på grund av en större känslighet för fruktos eller cerealier, antagligen måste sänka sitt intag av alla kolhydrater.

Nästa gång går vi igenom lchf i praktiken och försöker ta reda på om det är något som passar just dig.

GI är överskattat

Posted by on January 19, 2011 Comments Off

GI står för glykemiskt index och är ett sätt att mäta hur mycket olika livsmedel höjer blodsockret efter en måltid. GI utvecklades från början för att hjälpa diabetiker att hantera sitt blodsocker, men har fått genomslag som någon form av modediet. Näringsfysiologen Fredrik Paulun och ekonomen Ola Lauritzson är väl de som framförallt gjort sig kända som GI-gubbar med ett mycket stort antal böcker ute på marknaden.

GI fungerar genom att en så stor mängd av ett visst livsmedel intas att det ger 50 gram kolhydrater. Det innebär alltså att mängden säg morötter som intas vid mätningen blir betydligt större än mängden vitt bröd eller godis. Efter detta mäts blodsockret vid flera tillfällen över tid så att en blodsockerkurva kan ritas upp. Dessa kurvor jämförs sen med varandra så att ett index kan skapas där antingen vitt bröd eller rent druvsocker sätts som 100 (vet du inte vad ett index är får du väl googla det eller sätta dig i skolbänken igen). Då får vi en tabell där vi enkelt kan jämföra hur “snabba” olika kolhydrater är. 2003

Att äta en kost med låg-GI-kolhydrater anses av många ge en bättre blodsockerkontroll och därmed bättre viktminskning (vilket är det enda de flesta är intresserade av). Stämmer detta då? Nja, det finns en del studier som visar på en positiv effekt av att äta en kost med lågt GI men ser vi till de bättre och längre studierna som finns (Jebb et al 2009, Sichieri et al 2007 samt Wolever et al 2003) kan vi konstatera att en kost med lågt GI inte alls verkar fungera bättre än en med hög, när forskarna så gott som möjligt försöker hålla alla andra faktorer konstanta och enbart låta kolhydraternas GI skilja mellan de olika försöksgrupperna. Lägre GI kan möjligtvis ge bättre blodvärden i vissa fall, allt annat lika, men detta är också tveksamt om det är verkligt friska människor det rör sig om. Det är dock ett alldeles för stort ämne för att gå in på här.

Fungerar inte dessa “GI-dieter” då? Jovisst, för väldigt många. Kanske alla som ger dem ett ärligt försök. Men det har ingenting att göra med att kolhydraterna de nu äter har ett lågt GI. Tänk efter, är kostens GI verkligen det enda folk förändrar när de äter på detta sätt? Är det inte så att de samtidigt slutar äta socker (alltså lägre fruktosintag), äter en mindre mängd kolhydrater totalt till fördel för mer protein och fett, kanske en mindre mängd av de värsta cerealierna (som vete) samt att de helt enkelt får i sig mindre energi (duh)? Släpp GI-hetsen och försök att istället fokusera på det som betyder något i dessa sammanhang.

Den mobbade potatisen

Posted by on November 1, 2010 5 comments

Jag anser som bekant att vi generellt sett mår bättre av att äta lite mindre kolhydrater än vad som brukar rekommenderas från officiellt håll. En överviktig eller sjuk person mår allt som oftast bättre av att dra ner på framförallt sockret men även stärkelse och alltför söt frukt. Men om man är fysiskt aktiv, smal och frisk så kan man äta lite mer kolhydrater (helst inte 55 energiprocent dock!). Det ger mer variation och lite roligare mat än den mer strikta kost en överviktig kanske måste äta. De flesta friska individer brukar kunna ligga på ett kolhydratintag på mellan tio och fyrtio procent av energiintaget (vad som är optimalt varierar mellan individer). Då är frågan varifrån dessa kolhydrater bör komma?

Ur ett evolutionärt perspektiv så är cerealier inget vi har ätit annat än i nödfall, och då inte speciellt mycket. Cerealier innehåller mycket ämnen som är skadliga för oss. Gluten och glutenliknande proteiner är utvecklade för att skada tarmen på den som äter cerealierna, fytinsyra binder upp mineraler så att vi inte kan ta upp dem och olika lektiner i cerealierna verkar kunna bidra till många sjukdomstillstånd (inklusive autoimmuna sjukdomar). Cerealier är också relativt näringsfattiga i jämförelse med många andra livsmedelsgrupper.

Våra kolhydrater har istället alltid kommit från framförallt två källor: Frukt och rötter. Frukt har jag skrivit om tidigare och jag tänker inte ta upp det mer nu. Jag vill istället slå ett slag för rötter (alltså rotfrukter) som en källa till kolhydrater, i form av stärkelse. Det finns en rad olika rötter i butiken idag och den som intas i störst utsträckning av svenskarna är potatisen. Potatisen har kommit i onåd, framförallt på grund av våra så kallade GI-gurus. Potatis har nämligen marginellt högre glykemiskt index än pasta. Men då vill jag påpeka en sak: GI är kraftigt överskattat om du inte äter tämligen mycket kolhydrater. Om du äter en potatis till varje måltid så är det tämligen ointressant vilket GI den har. Potatis innehåller bara cirka 16% stärkelse, vilket kan jämföras med pastans 26% när den är kokt och 72% okokt. Om du dessutom väljer att ha potatis i matlådan så är det ännu mindre problem. Det är nämligen så att om du kokar potatis och låter den svalna av för att sedan äta den (till exempel genom att göra pytt-i-panna) så ombildas en del av stärkelsen i potatisen till så kallad resistent stärkelse som inte kan tas upp i tarmen och därför fungerar som kostfiber. Potatisens GI blir då mycket lågt. Jag kokar upp en rejäl kastrull potatis en eller två gånger i veckan så är det bara att ta en potatis eller två ur kylen när det är matdags.

Potatis är också överlägset cerealier som ris och pasta ur näringssynpunkt genom att den har en bättre aminosyrasammansättning, innehåller c-vitamin, har mer antioxidanter (om det nu är viktigt, vilket inte är säkert) samt för att den bidrar till en bättre syra-basbalans. Potatis och andra rötter innehåller dock en del ämnen som är mindre bra, som vissa lektiner och solanin. Skadan de kan orsaka är dock inte ens jämförbar med den som kommer av till exempel vetemjöl och socker. Det kan dock finnas orsak att vara försiktig även med rotfrukter om man har magproblem som IBS, IBD, Crohn’s eller Ulcerös Kolit.

Sammanfattningsvis: Är du frisk och smal så kan du äta mer kolhydrater än en person som är (eller har varit) metabolt sjuk (kraftig övervikt, bukfetma, typ-2 diabetes o.s.v.). Den exakta mängd kolhydrater du kan äta är individuell och du måste komma fram till den själv genom att experimentera. Om du börjar gå upp i vikt, får alltför stora blodsockersvängningar med kraftig hunger och ett kraftigt sötsug som följd så äter du för mycket. Dessa kolhydrater bör INTE komma från cerealier utan från frukt och rötter. Potatis är lämplig som en av dessa rötter, speciellt om du kokar den och låter den svalna av innan konsumtion.

Den mest galna hälsoartikeln i en kvällstidning någonsin?

Posted by on October 16, 2010 6 comments

Jag läste precis en fantastisk artikel i kvällstidningen som alla älskar att hata: Aftonbladet. I artikeln uttalar sig bland annat en chefsdietist på S:t George’s Hospital om olika slags livsmedel och deras effekt på vår hälsa. Själva grunden i detta kan starkt ifrågasättas då det knappast finns några magiska livsmedel, en god hälsa gundläggs genom att äta en variation av näringsrika och nyttiga livsmedel. Många kostexperter gör såhär, skriver upp något enskilt livsmedel som om det vore nyckeln till god hälsa (jag har väl nästintill gjort mig skyldig till det när det gäller kokos). Jag har aldrig riktigt förstått varför de gör detta, då det mest bidrar till förvirring. Kanske säljer de själva saker som torkade acaibär eller något. Gå inte på det hursomhelst. Ät kött (och fisk, ägg, fågel, skaldjur) och grönsaker av varierad sort så kommer du vara vid god hälsa oavsett om du utöver detta äter acaibär eller dricker resveratrolrikt  rödvin. Till artikeln och dess underhållande påståenden:

“Popcorn

Biosnackset kan enligt studier både förebygga cancer och vara bra för de som går på diet.

– De flesta vet inte att popcorn är ett fullkorn som minskar riskerna för hjärtsjukdomar och cancer och att 30 gram är jämförbart med en portion brunt ris eller fullkornspasta, säger Catherine Collins, chefsdietist vid St George’s hospital.

Popcorn innehåller också tre gånger så mycket fibrer som solrosfrön vilket gör dig mätt längre samtidigt som din blodsockernivå balanseras och sänker det dåliga kolesterolet. Det har till och med en dos av B-vitamin för att boosta din energi.

Tidigare studier har visat att popcorn innehåller stora mängder polyphenoler, antioxidanter som är bra i fighten mot fria radikaler som är en av orsakerna till sjukdomar som cancer och hjärtsjukdomar.

Men undvik att krydda med salt och socker.”

Jag älskar detta! Popcorn har ett skyhögt GI på 103 (med vitt bröd som referens). Så snabba (och koncentrerade) kolhydrater bidrar knappast till hälsa. Att säga att fullkorn skulle minska risken för något är dessutom att uppvisa en rejäl brist på kunnande. Det finns epidemiologiska studier som visar att de som uppger att de äter mer fullkorn har mindre cancer och hjärtsjukdomar än de som uppger att de äter mindre. Det betyder inte att fullkorn minskar risken för dessa sjukdomar, bara att det finns ett statistiskt samband (“korrelation”). Korrelation betyder inte kausalitet (orsakssamband). Det kan vara något helt annat som utmärker de som äter mer fullkorn som leder till att de är friskare. Såhär gör dietister jämt, tyvärr. Popcorn är skräpmat.

“Jordnötssmör

Det delikata smöret är en av de rikaste källorna till det hjärtvänliga enkelomättade fettsyrorna – det innehåller heller inte så mycket mättat fett och är en utsökt källa till protein som håller dig mätt längre. Det guldgula smöret innehåller också fibrer som är bra för tarmarna och folsyra som kan skydda mot grovtarmscancer och hjärtsjukdomar.

Nötter tros minska inflammationer i kroppen och boostar hälsan i blodkärlen runt hjärtat. Forskare på Harvard Medical School i Storbritannien har nyligen upptäckt att jordnötter fem gånger i veckan kan nära nog halvera risken för hjärtattack.

De som äter jordnötssmör äter också mindre efter en portion jordsnötssmör, vilket gör att håller vikten bättre.”

Bra, uppmana folk att äta ett av de mest irriterande livsmedel som finns. Jordnötter är extremt allergena och innehåller massor med skadliga lektiner. Jordnötter innehåller dessutom massor med proinflammatoriska omega 6-fettsyror, så de lär knappast “minska inflammationer i kroppen”. De flesta jordnötssmörsorter har tillverkaren dessutom tillsatt socker i, alltså mycket kolhydrater och fruktos. Kaka på kaka där. Att de som äter jordnötter skulle vara friskare beror snarast på att de då äter jordnötter istället för något annat. Detta annat är antagligen något som är ännu värre, som vitt bröd, snask eller liknande. Jordnötssmör är skräpmat.

“Vita bönor i tomatsås

Klassikern är en näringsrik kraftkälla av protein, fibrer, järn och kalcium. Dess kombination av mycket protein, vilket också håller ben och muskler friska, samt låga GI-värde, som frigör energi långsamt, gör att du känner dig mätt länge.

– Din blodsockernivå hålls stabil och kolesterolet sänks samtidigt som de olösliga fibrerna i bönorna flyttar sig in i de stora tarmarna eller grovtarmen där de gör extra nytta, säger Catherine Collins.

Det gör att det produceras fettsyror som tros ge näring till insidan av grovtarmen och därför ger ett visst skydd mot cancer. En portion på 80 gram motsvarar cirka en femtedel av en kvinnas rekommenderade intag av fibrer och en tiondel av hennes proteinbehov samt en fjärdedel av järnbehovet.

Även tomatsåsen har sina fördelar eftersom tomater är en utsökt källa till lycopene, en kraftfull antioxidant som hjälper till att förebygga hjärtsjukdomar och prostatacancer.”

Även vita bönor innehåller skadliga lektiner (som alla andra baljväxter) och konserverna innehåller dessutom tillsatt socker. Nu nämner de dessutom GI-värdet, det har bara betydelse här då och inte när det gäller pop-corn? Vita bönor i tomatsås är skräpmat (och rätt äckligt).

“Marmelad

Pektin, ett naturligt gelémedel som finns i bland annat marmelad och sylt, är bra mot förstoppning och halsont enligt en studie vid Institute of Food Research i USA. Det har också visat sig minska tumörtillväxt.

Även citrusen i marmeladen är nyttig och späckad med antioxidanter som sänker kolesterolet. Det finns dessutom 20 gånger mer antioxidanter i 1 gram marmelad jämfört med ett glas juice.

Trots att honung länge ansetts som betydligt nyttigare än den söta marmeladen så innehåller faktiskt marmelad mer vitaminer och antioxidanter från frukterna.

Däremot bör du välja en sort som innehåller lägre halt av socker.”

Underbart, de försöker rättfärdiga att äta marmelad! Marmelad är som de flesta, inklusive dietister hoppas jag, vet i princip en sockerlösning med frukt i. Massor med socker som till hälften består av fruktos. Mycket fruktos bidrar kraftigt till det metabola syndromet samt med största sannolikhet till gikt. Det kan också orsaka fettlever. Att det innehåller pektin rättfärdigar knappast att äta marmelad. Marmelad är skräpmat.

“Potatis

En potatis innehåller mer kalium än en banan, vilket hjälper till hålla blodsockret nere. Det är också en bra källa för lösliga fibrer, vilka hjälper till att hålla hjärta och mage friska. Potatis innehåller heller inget fett eller kolesterol och en bakad medelstor potatis har bara 135 kalorier och cirka en femtedel av ditt rekommenderade intag av protein och fibrer.

Med skalet på innehåller potatisen hälften av ditt rekommenderade dagliga intag av vitamin C, liksom vitamin B6 som boostar humöret, folsyra som minskar risken för olika typer av cancer, betakaroten för huden och ögonen samt järn.

Potatis har till och med högre halt antioxidanter än morötter, kiwi, vattenmelon, cantaloupe, räddisor och tomater.

Men hoppa över skedarna med smör till och undvik att steka den alltför ofta.”

Ja, potatis är näringsmässigt överlägset cerealier, vilket jag skrivit om tidigare. Men ät hellre annan rotfrukt som innehåller mindre kolhydrater och inte är lika irriterande för tarmen som potatis (som kan öka tarmens genomsläpplighet). Potatis är inte skräpmat, men heller inte magiskt.

“Fläsksvålar

Danskarna gillar att smaska i sig det här delikata barsnackset som de flesta vill ha men skäms för att fråga efter…

Två tredjedelar av fettet i fläsksvålarna är enkelomättade fetter vilket är bra för hjärtat. 13 procent av fettet kommer från stearinsyra, en typ av mättat fett som inte höjer kolesterolhalten.

– Eftersom det du äter är koncentrerad kollagen från hud så har det en fantastiskt hög proteingalt som gör att du känner dig mätt. Det är också bra för muskler och ben.

20 gram innehåller 2 gram mer protein än ett ägg och ungefär en femtedel av ditt rekommenderade dagliga intag. det innehåller också väldigt lite socker och bara 0,3 gram kolhydrater per påse.”

Fläsksvålar är kanske inte världens godaste tilltugg, men det är åtminstone bättre än de flesta andra. Det är rätt roligt att de nu skriver ut hur lite kolhydrater fläsksvålar innehåller som om det vore någonting positivt, när det tidigare i samma artikel står att det är bra att äta pop-corn och marmelad. Fläsksvålar är jätteäckligt.

“Nutella

Det låter som en dröm, men Nutella på mackan är faktiskt inte så tokigt för hälsan ändå. Den ljuvliga chokladkrämen innehåller lecitin, ett sojaextrakt som höjer energin och hjälper dig att känna dig mätt längre.

– Det är också färre kalorier jämfört med många sylter, har lägre GI och innehåller kalcium från skummat mjölk vilket är bra för frisk benstomme, säger dietisten och läkaren Sonia Kakar vid St George’s hospital.

Antioxidanterna i kakaon hjälper till att balansera blodtrycket och minskar risken för blodproppar. Hasselnötterna i Nutellan är utmärkt källa för de hjärt-vänliga fleromättade och enkelomättade fettsyrorna. Vitamin E höjer immunförsvaret och vitamin B höjer energinivån och förbättrar humöret- Det är också rikt på kalium, kalcium och magnesium vilket är bra för blodtrycket.

Men eftersom Nutella också innehåller massor med socker så bör man kanske inte äta hur mycket som helst varje dag.”

Jag tror nästan att detta tar priset för mest idiotiska hälsopåstående. Nutella är nyttigt nu helt plötsligt. Det finns få saker som är mer onyttigt än en skiva vitt bröd med nutella på, även om det är väldigt gott. Det är ointressant hur mycket nyttiga komponenter från nötter och kakao nutella innehåller eftersom det också innehåller massiva mängder socker. En dietist som uppmanar folk att bre en sockerlösning på sina mackor borde få sparken. Nutella är jättegott, men det är också skräpmat.

“Cheddarost

Cheddarost är späckat med kalcium! Det innehåller också stora mängder av andra viktiga näringsämnen som fosfor som ger starka tänder och ben, zink för huden, ett starkt immunförsvar och fertiliteten, riboflavin och vitamin B12 för energin och vitamin A för hud och ögon.

En bit cheddar efter måltiden neutraliserar syrorna i munnen och ökar salivproduktionen och hjälper till att hålla rent från matrester vilket är bra för tänderna.”

Ost är en helt okej mjölkprodukt då det inte har de insulinhöjande egenskaperna som mjölk och yoghurt har. Ät ost om du vill. Ost är gott.

Grattis Petra Weiss (som skrivit artikeln i Aftonbladet), du får priset för mest galna hälsoartikel hittills i år.

Bokrecension: Maten och folksjukdomarna

Posted by on October 14, 2010 2 comments

http://www.syndetics.com/index.aspx?isbn=91-44-04167-5/mc.gif&client=lommabib&type=xw12

Maten och folksjukdomarna är en lärobok om stenålderskost och matens betydelse för våra välfärdssjukdomar.Den kan som sådan upplevas lite tung omman inte pluggar eller pluggat något som är relaterat till det den tar upp. Annars är det en väldigt bra, välrefererad och läsvärd bok. Lindeberg tar upp allt från eventuell xenobiotika i maten till fettkvalitet och vad som kan vara riskfylld med att konsumera cerealier. Han är vad lchf:are skulle kalla för “fettskrämd”, men mycket kunnig och noggrann. Gå gärna in på hans hemsida och läs vad han skriver där (och kolla på bilderna från Kitava).

Lindeberg är den som ligger bakom den så kallade Kitavastudien (jag tror det var hans doktorsavhandling), där han åkte till ön Kitava i Trobrianderna för att studera en befolkning som levde som hortikulturalister (rotfruktsodlare). Det han kom fram till var att de var vid ypperlig hälsa och detta för att de levde ett mer traditionellt liv utan våra moderna livsmedel i form av matfett, socker och cerealier samt naturligtvis med betydligt mindre stress och sömnbrist (vilket jag tror är lika viktigt som kosten). Intressant för er som tror att kolhydrater är ett gift är att de på Kitava fick en mycket stor del av sin dagliga energi från kolhydrater, något som en del bloggare jag gillar har diskuterat (PaNu och Whole Health Source). Personligen tror jag att ens kolhydratolerans beror på om dessa kolhydrater kommer från cerealier eller inte, hur mycket övrig stress man har i livet, om man varit överviktig eller inte samt på hur fysiskt aktiv man är.

4/5

Bokrecension: Ät upp till bevis!

Posted by on October 10, 2010 2 comments

Nyströms bok handlar om bevisen bakom de etablerade åsikterna om kost, träning och hälsa. Han går igenom tämligen mycket, från vitamintillskott till fettintag och motionsvanor och kommer allt som oftast fram till att verkligheten ser annorlunda ut än vad många tror. Till exempel så visar han att tillskott av antioxidanter och vitaminer snarare har visat sig öka dödligheten istället för att minska den, i de studier som gjorts så har den grupp som fått tillskotten löpt en större risk att dö än de som fick placebo (alltså “sockerpiller”, utan effekt). Du kan själv läsa en sammanfattning (abstract) av en systematisk genomgång av tillgängliga studier som gjorts här. Jag anser kanske inte att man kan avråda från alla tillskott på grund av detta, till exempel så är jordarna i Sverige fattiga på selen och jod vilket gör att vi bör ta dessa som tillskott i vissa fall.

Nyström är också skeptisk till att träning skulle vara så nödvändigt som det ofta påstås. Jag håller i viss utsträckning med honom här, speciellt då kunskapsnivåerna kring vad som är säker och effektiv träning är horribelt låg bland människor som själva utger sig för att vara experter (personliga tränare, idrottscoacher, läkare). Att äta rätt och sova ordentligt om nätterna är mycket viktigare än att träna. Dock kan vardagsmotion tillsammans med korrekt utförd medelintensiv styrketräning bidra till att undvika arbetsskador och ryggbesvär samt till att öka det psykiska välmåendet.

Boken passar kanske dig som är lite mer insatt bäst. Är du mest intresserad av att ha facit, av att veta hur du ska göra för att till exempel gå ner i vikt och må bättre så finns det bättre böcker att köpa (eller ladda ner gratis). Boken är också lite hackigt skriven, det märks att Nyström är mer van vid att skriva vetenskapliga rapporter än vid att skriva böcker. Klart läsvärd för kostnörden.

3/5

“En het potatis”

Posted by on October 6, 2010 1 comment

Tidningen Hälsa har en artikel på sin sida där de skriver om lchf. Irene Mattisson, som är nutritionist på SLV, och Fredrik Nyström uttalar sig i artikeln.

Nyström om en kost med lite fett och mycket kolhydrater:

“– …detta [har] blivit en etablerad rekommendation i många länder, även i Sverige. När man äntligen testar teorin, cirka 30 år efter det att den uppstod, ser man att den inte stämmer. En åtta år lång amerikansk studie av 50 000 kvinnor (WHI) visar nämligen inte någon större skillnad i hälsotillstånd hos dem som ätit mycket grönsaker respektive mycket fett. Då borde myndigheterna reagera och säga att de haft fel.”

Mattisson svarar:

“– Den här studien testade inte mat enligt våra rekommendationer. Man brydde sig till exempel bara om den totala mängden fett och inte fettkvaliteten, som vi i dag vet påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom. Däremot finns det en finsk studie som verkligen testat våra rekommendationer, inklusive det råd om daglig fysisk aktivitet som numera finns med. Och då såg man minskad risk för både hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.”

Ja, det är verkligen oceaner av skillnad mellan kosten som testades i WHI och den SLV rekommenderar. Den finska studien hon nämner antar jag är “The Finnish Mental Health Hospital”-studien, som inte tas med i de flesta systematiska genomgångar för att den är för dålig. Den testade dessutom en väldigt extrem kostförändring som knappast är möjlig i verkligheten (sojaolja upplöst i vatten istället för mjölk, någon?). Om det är någon annan studie hon syftar på så får gärna någon insatt läsare informera mig om detta.

Mattisson, lite senare i artikeln:

“Även på Livsmedelsverket har man märkt av det ökade intresset för den feta maten. – LCHF-kosten har ett nyhetsvärde och den har lanserats hårt i media. Många människor har misslyckats med att gå ner i vikt och vill gärna nappa på ett nytt halmstrå.
Det tror Irene Mattisson är orsaken till den feta kostens framgångar. Den goda mättnadskänslan som många upplever av dieten tror hon beror mer på protein än på fett.
– Det är mycket kött och ägg i dieten och det mättar bra. Fett däremot är så energirikt att det mättar sämre per kalori än både protein och kolhydrater.”

Lchf:s framgångar beror på att det fungerar. Protein mättar bra, men det är inte hela förklaringen till att människor spontant sänker sitt kaloriintag när de drar ner på kolhydraterna. Att fett skulle mätta dåligt baserar sig på några halvtaskiga studier från 80-talet där den akuta mättnadskänslan mättes efter intag av olika livsmedel. Det som är intressant är hur olika kosthållningar påverkar energiintaget (alltså mättnadskänslan) på lång sikt. Det är betydligt mer komplicerat än att proteinet skulle mätta bättre och en del äter heller inte mer protein när de sänker kolhydratintaget. Jag tror inte att Mattisson faktiskt har satt sig ner och försökt förstå vad som händer i kroppen vid en lågkolhydratkost. Kan nån skicka “Good Calories, Bad Calories” till henne?

“Irene Mattisson tycker att man kan prova den kolhydratsnåla, feta dieten i högst 4–6 månader för att komma i gång med en viktnedgång.
– Dieten fungerar inte i ett livslångt perspektiv, då måste man variera livsmedelsintaget mer. Vi vet också för lite om hälsoeffekterna på längre sikt, bland annat finns farhågor om ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och försämrad tarmflora. Våra nyttiga tarmbakterier lever av fibrer från växtriket. Många känner sig också trötta när de äter.”

Här verkar det som om hon erkänner att lchf ger bättre och enklare viktnedgång, men jag kan ha fel. Extrem lchf fungerar inte hela livet ut för de flesta, men en mildare variant fungerar helt utan problem. Jag vågar till och med påstå att det är trevligare och ger en större njutning att äta mild lchf-kost än att leva på kruskakli och potatis. De flesta upplever också att de blir betydligt bättre i magen av lchf (inklusive jag själv) och ett måttligt grönsaksintag ger dig allt du behöver från växtriket utan en massa socker. Ät en portion grönsaker till varje mål så får du i dig lösliga fibrer, c-vitamin och kalium så det räcker.

Nej, Irene Mattisson, bättre kan du (eller?).