Tag Archives: diabetes

Stenålderskost, teori och praktik

Posted by on March 6, 2011 Comments Off

Stenålderskost är ett av de mest missförstådda och missbrukade begreppen inom detta område och jag ska här försöka reda ut begreppen lite.

Stenålderskost går ut på att äta som vi gjort under äldre stenåldern (paleolitikum), innan vi blev jordbrukare. Eftersom det är den maten vi ätit under större delen av vår utveckling som art (2,5 miljoner år tills för 10 000 år sedan) anser man att det är den kosten vi har anpassats till. Belägg för detta kan man finna i studier som visar på negativa hälsoeffekter vid konsumtion av den mat som infördes med jordbruket, som cerealier och mjölk (se Lindeberg eller Cordain för fördjupning). Att äta som vi har anpassats till ska då göra att vi återfår en god hälsa, att vi blir fria från saker som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Många som inte vet bättre bättre brukar påpeka att stenåldersmänniskorna levde tills de blev 30 år gamla och att sättet de åt på inte kan säga oss något. För det första har man genom ett sådant uttalande uppvisat att man inte förstår begreppet genomsnittslivslängd. Genomsnittslivslängden är just det, ett genomsnitt. Eftersom många barn (som ju är de mest sårbara i gruppen) alltid dött i grupper som levt på stenåldersnivå dras genomsnittslivslängden ner kraftigt. Detta är enkel matematik. Sedan dog människor av saker som fall, enkla infektioner och rovdjur. Men faktum kvarstår att de som överlevde den farliga miljön levde länge och var friska, detta har också gällt folk som levt på detta sätt fram tills nyligen. Det finns massor med observationer som pekar på att saker som hjärt-kärlsjukdom, diabetes och cancer inte förekommit i någon betydande utsträckning.

Tanken är då att om vi äter samma typer av livsmedel och utesluter de livsmedel som inte fanns tillgängliga så kan vi också uppnå en bättre hälsa och bli befriade från dessa “civilisationssjukdomar”. Det handlar alltså inte om att imitera livsstilen hos någon stam av jägare-samlare utan att ta till oss vissa grundläggande principer baserade på observationer av dessa folk i kombination med modern forskning. Det evolutionära perspektivet fungerar som ett logiskt ramverk eller en lins genom vilken vi ser på kostforskningen. Jag upprepar: Vi härmar inte stenåldersfolken, gör man det har man totalt missat poängen.

Vi sätter istället samman en kost bestående av det som finns i varje livsmedelsbutik, men enbart av de livsmedel som fanns tillgängliga på stenåldern. Nu kommer vi alltså in på den praktiska delen.

Vi äter obegränsat av:

Fisk och skaldjur. Vildfångat är bättre än odlat.

Kött och fågel. Naturbeteskött (eller sprätthöns o.s.v.) och viltkött är bättre än kött från konventionellt uppfödda djur.

Ägg. Ägg från sprätthöns är bättre än de från konventionellt uppfödda höns. Ekologiska eller omega 3-berikade är näst bäst.

Inälvor. Samma sak gäller som för kött.

Grönsaker. Ät gärna varierat efter säsong.

Rotfrukter. Men begränsa intaget av vanlig potatis.

Vi kan äta, men inte en överdriva intaget av:

Frukt

Nötter

Vi äter inte:

Raffinerad mat som socker eller matfett

Cerealier (sädesslagen, alltså)

Mjölkprodukter

Charkuterier

Genom att äta på detta sätt är det i praktiken omöjligt att inte gå ner i vikt (om man är överviktig) eftersom maten är så energifattig. Den är däremot extremt näringsrik, att äta på detta sätt ger ett högre intag av alla näringsämnen än alla andra kosthållningar. Detta är det närmaste vi kan komma en optimal kost, efter vad vi idag vet. Den har dock problemet att den är rätt svår att följa, eftersom den är så restriktiv. Detta begränsar kostens användningsområden. Är man sjuk kanske man kan motivera sig själv att äta optimalt, men det är väldigt svårt annars. Speciellt eftersom vårt samhälle till viss del är uppbyggt kring konsumtionen av raffinerad mat och cerealier.

Vill man lägga till något till denna kost för att göra den enklare att följa är det bättre att lägga till matfett än något av det andra. Detta gör maten lite roligare, utan att förstöra allt för mycket. Dock ska man vara försiktig med detta om man försöker gå ner i vikt. Man kan också tillåta sig att äta lite vad man vill någon dag i veckan, för att underlätta det sociala livet.

Vill man styrketräna och lägga på sig muskler är detta också svårt att göra med denna kost. Det är helt enkelt svårt att få i sig tillräckligt med energi. Dock så är den närmast optimal i övrigt på grund av det stora proteinintaget och den stora mängd näring man får i sig. Vill du bygga upp dig bör du kanske lägga till lite matfett samt inte begränsa ditt intag av potatis. Vissa mer energirika delar av kosten kan också få ta större plats, som bananer och sötpotatis.

Stenålderskosten är också mycket dyr. Matkostnaderna skjuter i höjden, speciellt om man jämför med en kost bestående av pasta och ketchup. Dock så är det en prioriteringsfråga. Vissa verkar tycka det inte är så viktigt med hälsan, tills de själva blir sjuka. Man kanske i längden tjänar på detta eftersom sjukdom kostar. Det kan mycket väl bli en nettovinst. Självklart blir det det i livskvalitet, men alltså kanske även ekonomiskt.

Bokrecension: Matrevolutionen

Posted by on February 11, 2011 4 comments

Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt, även känd som “kostdoktorn”. Eenfeldt driver Sveriges mest populära hälsoblogg kostdoktorn.se, som jag personligen gillar då han är den vettigaste förespråkaren för lågkolhydratkost vi har. Lchf-”rörelsen” har haft en enorm tendens att vara sekteristisk och en del förespråkare är mer eller mindre verklighetsfrånvända alternativmedicinare. Eenfeldt skiljer sig från dessa, vilket är enormt skönt.

Boken inleds med en del där Eenfeldt förklarar hur forskningen sett ut inom kostområdet när det gäller fett, mättat fett, fiber, socker och sjukdomar. Han tar upp hur Ancel Keys med flera aggressivt trummade igenom budskapet “fett är farligt” utan att egentligen ha något på benen och hur fel det blev. Det här är den bästa delen i boken och boken är värd att läsa enbart för detta. Det är egentligen ingenting som inte tagits upp av andra författare som till exempel Gary Taubes, men Eenfeldt gör det enklare och mer lättförståeligt. Riktigt, riktigt bra och viktigt för alla som är kostintresserade.

I bokens andra del går han igenom lågkolhydratkosten och dess vetenskapliga stöd samt en hel del om saker som det metabola syndromet (som han passande döpt om till “den västerländska sjukan”) och hypotesen som säger att det är de små, täta, LDL-partiklarna som egentligen är det “onda” kolesterolet. Boken avslutas med en tredje del som är en praktisk guide till hur man äter en lågkolhydratkost.

Detta är utan tvekan den bästa bok jag läst om lågkolhydratkost, på svenska eller engelska. Den är välskriven, lättförståelig och nöjer sig inte med rent teoretiserande. Självklart håller jag inte med Eenfeldt om allt. Till exempel så köper jag inte att för mycket stärkelse är en bakomliggande orsak till våra civilisationssjukdomar, det finns och har funnits gott om kulturer och folkslag där man ätit enorma mängder stärkelse utan att bli sjuk eller fet. Jag tror snarare, som jag nämnt tidigare, att det är fruktosen, skadliga ämnen i cerealier eller kanske för mycket proinflammatoriska omega 6-fetter som är orsaken (eller alla tre tillsammans). Jag kan varmt rekommendera denna bok till alla som är intresserade av kost och hälsa, både lekmän och utbildade inom området. Detta oavsett om man köper Eenfeldts resonemang eller inte.

5/5

Ny studie om mjölkfett

Posted by on February 7, 2011 Comments Off

Det kom nyligen en ny studie (Mozaffarian et al 2010) där man undersökt konsumtion av mjölkfett hos närmare 4000 människor för att sedan jämföra denna konsumtion med olika riskmarkörer för sjukdom samt insjuknandet i diabetes. Det som är spännande med denna nya studie är att man istället för att bara fråga folk hur de äter (vilket är extremt osäkert eftersom folk glömmer bort eller faktiskt ljuger) så har man mätt nivåerna i blodet av en speciell typ av fett som kallas för trans-palmitinsyra. Denna typ av fett återfinns bara i mjölkfett och vi kan inte tillverka den själva i våra kroppar varför man med säkerhet kan säga att de som har högre nivåer av detta fett i blodet också äter mer mjölkfett i form av mjölk, smör och liknande. Denna metod är alltså mycket säkrare än att med hjälp av frågeformulär eller intervjuer försöka ta reda på vad folk äter.

Det visade sig att de som hade högre nivåer av trans-palmitinsyra i blodet hade bättre blodfetter, lägre nivåer c-reaktivt protein (ett sätt att mäta inflammation) samt bättre insulinkänslighet än de med lägre nivåer. De som åt mycket mjölkfett insjuknade också mer sällan i diabetes. Intressant med tanke på att det från vissa håll som till exempel livsmedelsverket har propagerats mot mjölkfett eftersom det skulle vara ohälsosamt. Nu kommer det alltså en ny, något bättre, studie som visar på motsatsen. Vi ska däremot inte övertolka detta resultat och börja propagera för mjölkfett som det bästa i världen för den sakens skull. Vi kan dock konstatera att detta är ännu en spik i kistan för den felaktiga och föråldrade hypotesen att källor till rikligt med mättat fett skulle vara dåligt för hälsan.

Vitt ris och diabetes

Posted by on June 27, 2010 Comments Off

Det har skrivits en del (Expressen, SvD) om en studie som publicerades för ett par veckor sedan och som visade att ett högre intag av vitt ris ökar risken för diabetes typ 2. Det här är en epidemiologisk studie av typen prospektiv kohort (läs “hur vet vi det vi tror oss veta?”) och den är därmed väldigt osäker men det är bara ytterligare en i raden av studier som visar att snabba kolhydrater är onyttigt. Vitt ris innehåller dessutom i praktiken ingen näring, men kan kanske vara en del av kosten för en frisk och fysiskt aktiv person om intaget begränsas till “någon gång ibland” och om kosten i övrigt baserar sig på näringsrik mat som kött och grönsaker.

SBU om diabeteskost

Posted by on May 6, 2010 Comments Off

SBU har i dagarna kommit med sin rapport om kost för diabetiker, där de kommit fram till att det inte finns något vetenskapligt stöd “vare sig för eller emot en ändring av dagens diabeteskostrekommendationer”. Detta kan ju tolkas som att rekommendationerna saknar vetenskapligt stöd, men vi måste i alla fall säga någonting till diabetikerna. Det är mycket märkligt att en kosthållning som är mer restriktiv med avseende på kolhydraterna inte har prövats vetenskapligt i större utsträckning än den har då kolhydrater faktiskt är det som diabetiker inte klarar av att hantera. Istället har rekommendationerna varit att äta mycket kolhydrater, men långsamma sådana. Det är klart att det är bättre att äta kolhydrater med lågt GI än högt, men om man inte äter så mycket kolhydrater så blir inte det så relevant. Förhoppningsvis ändras rekommendationerna till diabetiker i framtiden när fler och bättre studier på saker som stenålderskost och kolhydratrestriktion utförts.

Andreas Eenfeldt på kostdoktorn har skrivit utförligt om SBU:s rapport, för de som är intresserade.