Expressen la idag upp en artikel om lchf på sin hemsida. Artikeln handlar om Agnetha, som gått ner 45 kilo på ett år med lchf. Detta är inte ovanligt för de som håller en strikt kost och har mycket vikt att tappa. Många behöver inte ens vara superstrikta för att gå från övervikt till normalvikt. Kanske någon brödskiva här och där och någon efterrätt på helgen, om kolhydraterna hålls nere så går de ner i vikt i alla fall. Lite kommentarer, i vanlig ordning:
“LCHF är en kontroversiell diet.
– Man ska vara försiktig. Mycket tyder på att LCHF är farligt om man slarvar med dieten och inte lyckas gå ner i vikt. Då kan man få förhöjda blodfetter, säger Claude Marcus, fetmadoktor och professor vid Karolinska Institutet.
Ingrid Larsson, klinisk näringsfysiolog på Sahlgrenska universitetssjukhuset, rekommenderar inte dieten till någon.
– Vi har ingen kunskap om hur den påverkar kroppen över tid.”
Nej, lchf är inte farligt. Om du slarvar med dieten, alltså äter massor med socker, får du förhöjda blodfetter ja. Man får nämligen det av socker, men då äter man inte lchf. Det finns heller ingen anledning att tro att lchf skulle påverkar kroppen negativt över tid, så länge man ser till att få i sig allt man behöver genom att basera alla måltider på kött och grönsaker och sedan lägga till fett tills man blir mätt. “Vi” vet däremot att en kost bestående av en massa kolhydrater, raffinerade växtoljor och cerealier påverkar kroppen negativt på sikt. Jag älskar att dietister och nutritionister alltid uttrycker sig på detta sätt. De säger “vi” för att få det att framstå som att alla experter tycker samma sak, oerhört fult och oärligt.
Men sen kom en riktig skräll:
“Men Claude Marcus menar att den kan vara en bra diet för de som är kraftigt överviktiga.”
Det var som f-n (ursäkta språket)! Jag trodde aldrig att Claude Marcus skulle uttala sig på detta sätt. Upp är ner, svart är vitt och så vidare.
