Category Archives: Kost

SLV om “Bantingspiller på internet”

Det har skrivits i diverse tidningar om en ny rapport från livsmedelsverket (SLV) som heter “Kosttillskott som säljs via internet – en studie av hur kraven i lagstiftningen uppfylls”. Bland annat har en ung tävlingssimmare åkt dit för doping efter hon tagit ett sånt här bantningspiller. Jag kan ärligt talat säga att jag inte är förvånad, med tanke på att kosttillskottbranschen är som den är. Den finns en branschförening som heter “Svensk Egenvård” som ska fungera som ett slags självkontrollerande organ, något motsvarande vet jag inte om det finns internationellt. Jag vet att en del kosttillskottföretag är väldigt oseriösa, speciellt vissa utländska, och stoppar lite vad som helst i sina piller. Detta har också kommit fram tidigare.

Men detta problem skulle aldrig uppstått om människor bara förstod att det inte finns några genvägar. Enda sättet att gå ner i vikt på är genom att förändra sin kost. Skulle det finnas ett piller som gör dig smal så lovar jag att något läkemedelsföretag skulle sälja detta i miljarder redan nu. Det finns vissa små studier som visar svaga effekter av en del av ingredienserna i vissa av dessa piller, men skulle de vara så effektiva som kosttillskottföretagen påstår skulle de vara läkemedelsklassade. Det finns ytterst få kosttillskott som faktiskt kan vara värda att ta, som kreatin och vitamin d till exempel. Sluta leta efter genvägar så slipper du råka ut för skojare och kvacksalvare. Kanske dra ner lite på kolhydraterna, börja röra dig mot stenålderskost och testa lite periodisk fasta? Kombinera med en lagom dos styrketräning och lite promenader. Inte lika attraktivt som ett starkt färgat piller kanske, men det funkar i alla fall.

Ortorexi

Ortorexi är en form av ätstörning där man har en sjuklig fixering vid att äta rätt, “hälsosamt”. Jag tycker mig se att detta är vanligare än man tror, speciellt i gymvärlden. Allt är svart eller vitt, man får aldrig äta något onyttigt. Inget godis, ingen glass, ingenting. Dessa tankar finns allt för ofta i en mildare form hos människor som äter stenålderskost eller lchf. Världen blir svartvit återigen, allt som innehåller socker är giftigt, allt som inte är “paleo” är förbjudet. Detta är helt sjukt, bara så att ni vet. Det finns inte en chans att man måste undvika allt onyttigt för att bibehålla en god hälsa. Det går att lura sig själv och andra ett tag med att man “inte längre tycker om”, “det är alldeles för sött” och så vidare. Säkert! Ni kanske kan lura andra, men inte mig.

Alla tycker om onyttiga saker, ni som säger att inte tycker om pizza, glass eller chips längre för att ni inte ätit det på ett tag snackar skit. Det är jättegott och det är inte fel att erkänna detta. Man kan undvika att äta det även fast man tycker att det är gott. Jag äter onyttiga saker ibland utan att skämmas en sekund för det. Man måste hitta ett sätt att äta som ger njutning utan att ge en dålig hälsa, något som är hållbart resten av livet. Att äta en liten påse godis en gång i veckan gör inte ett dugg om man inte redan har lyckats dra på sig diabetes. Klarar du av att aldrig någonsin “fuska”, bra för dig. Även om jag är övertygad om att många som påstår att de aldrig “fuskar” ljuger.

Försök vara lite avslappnad till det här utan att för den sakens skull spåra ur och bara äta onyttigt. Världen är inte svartvit, i alla fall inte när det gäller kost. Det är lika viktigt att ha ett sunt förhållande till mat som det är att äta rätt.

Vettigt käk #3

Rotfrukter i ugn med ägg. Skala och skär valfria rotfrukter i tärningar. Favoriter är rödbeta, kålrot, potatis, sötpotatis och rotselleri. Lägg på en plåt med höga kanter. Klicka på lite fett som till exempel kokosolja. Kör i ugnen på runt 200 grader tills de är lagom mjuka. Servera som en pytt i panna med stekta ägg. Fungerar också mycket bra till kött.

Stenålderskost, teori och praktik

Stenålderskost är ett av de mest missförstådda och missbrukade begreppen inom detta område och jag ska här försöka reda ut begreppen lite.

Stenålderskost går ut på att äta som vi gjort under äldre stenåldern (paleolitikum), innan vi blev jordbrukare. Eftersom det är den maten vi ätit under större delen av vår utveckling som art (2,5 miljoner år tills för 10 000 år sedan) anser man att det är den kosten vi har anpassats till. Belägg för detta kan man finna i studier som visar på negativa hälsoeffekter vid konsumtion av den mat som infördes med jordbruket, som cerealier och mjölk (se Lindeberg eller Cordain för fördjupning). Att äta som vi har anpassats till ska då göra att vi återfår en god hälsa, att vi blir fria från saker som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Många som inte vet bättre bättre brukar påpeka att stenåldersmänniskorna levde tills de blev 30 år gamla och att sättet de åt på inte kan säga oss något. För det första har man genom ett sådant uttalande uppvisat att man inte förstår begreppet genomsnittslivslängd. Genomsnittslivslängden är just det, ett genomsnitt. Eftersom många barn (som ju är de mest sårbara i gruppen) alltid dött i grupper som levt på stenåldersnivå dras genomsnittslivslängden ner kraftigt. Detta är enkel matematik. Sedan dog människor av saker som fall, enkla infektioner och rovdjur. Men faktum kvarstår att de som överlevde den farliga miljön levde länge och var friska, detta har också gällt folk som levt på detta sätt fram tills nyligen. Det finns massor med observationer som pekar på att saker som hjärt-kärlsjukdom, diabetes och cancer inte förekommit i någon betydande utsträckning.

Tanken är då att om vi äter samma typer av livsmedel och utesluter de livsmedel som inte fanns tillgängliga så kan vi också uppnå en bättre hälsa och bli befriade från dessa “civilisationssjukdomar”. Det handlar alltså inte om att imitera livsstilen hos någon stam av jägare-samlare utan att ta till oss vissa grundläggande principer baserade på observationer av dessa folk i kombination med modern forskning. Det evolutionära perspektivet fungerar som ett logiskt ramverk eller en lins genom vilken vi ser på kostforskningen. Jag upprepar: Vi härmar inte stenåldersfolken, gör man det har man totalt missat poängen.

Vi sätter istället samman en kost bestående av det som finns i varje livsmedelsbutik, men enbart av de livsmedel som fanns tillgängliga på stenåldern. Nu kommer vi alltså in på den praktiska delen.

Vi äter obegränsat av:

Fisk och skaldjur. Vildfångat är bättre än odlat.

Kött och fågel. Naturbeteskött (eller sprätthöns o.s.v.) och viltkött är bättre än kött från konventionellt uppfödda djur.

Ägg. Ägg från sprätthöns är bättre än de från konventionellt uppfödda höns. Ekologiska eller omega 3-berikade är näst bäst.

Inälvor. Samma sak gäller som för kött.

Grönsaker. Ät gärna varierat efter säsong.

Rotfrukter. Men begränsa intaget av vanlig potatis.

Vi kan äta, men inte en överdriva intaget av:

Frukt

Nötter

Vi äter inte:

Raffinerad mat som socker eller matfett

Cerealier (sädesslagen, alltså)

Mjölkprodukter

Charkuterier

Genom att äta på detta sätt är det i praktiken omöjligt att inte gå ner i vikt (om man är överviktig) eftersom maten är så energifattig. Den är däremot extremt näringsrik, att äta på detta sätt ger ett högre intag av alla näringsämnen än alla andra kosthållningar. Detta är det närmaste vi kan komma en optimal kost, efter vad vi idag vet. Den har dock problemet att den är rätt svår att följa, eftersom den är så restriktiv. Detta begränsar kostens användningsområden. Är man sjuk kanske man kan motivera sig själv att äta optimalt, men det är väldigt svårt annars. Speciellt eftersom vårt samhälle till viss del är uppbyggt kring konsumtionen av raffinerad mat och cerealier.

Vill man lägga till något till denna kost för att göra den enklare att följa är det bättre att lägga till matfett än något av det andra. Detta gör maten lite roligare, utan att förstöra allt för mycket. Dock ska man vara försiktig med detta om man försöker gå ner i vikt. Man kan också tillåta sig att äta lite vad man vill någon dag i veckan, för att underlätta det sociala livet.

Vill man styrketräna och lägga på sig muskler är detta också svårt att göra med denna kost. Det är helt enkelt svårt att få i sig tillräckligt med energi. Dock så är den närmast optimal i övrigt på grund av det stora proteinintaget och den stora mängd näring man får i sig. Vill du bygga upp dig bör du kanske lägga till lite matfett samt inte begränsa ditt intag av potatis. Vissa mer energirika delar av kosten kan också få ta större plats, som bananer och sötpotatis.

Stenålderskosten är också mycket dyr. Matkostnaderna skjuter i höjden, speciellt om man jämför med en kost bestående av pasta och ketchup. Dock så är det en prioriteringsfråga. Vissa verkar tycka det inte är så viktigt med hälsan, tills de själva blir sjuka. Man kanske i längden tjänar på detta eftersom sjukdom kostar. Det kan mycket väl bli en nettovinst. Självklart blir det det i livskvalitet, men alltså kanske även ekonomiskt.

Oseriös skrämselpropaganda

På Expressens löpsedel idag stod det något i stil med: “Fettdieten kloggar igen dina blodkärl”. Alla vettiga människor drar sig naturligtvis för att ta en tidning som Expressen på allvar, speciellt i såna här frågor, men jag tyckte ändå att det var viktigt att kommentera detta. I artikeln det rör sig om kommenterar Lena Ljungkrona-Falk, vice ordförande i dietisternas riksförbund, som var ansvarig för att under 2009 och 2010 samla in 20 fallrapporter där 8 av dessa människor som ätit en lågkolhydratkost fått dåliga blodfetter eller blivit sjuka. Två nya studier nämns också i artikeln, en som är fem dagar lång och som tydligen visar på försämrad koncentrationsförmåga vid lågkolhydratkost och en observationsstudie.

För det första är insamlingen av fallrapporterna dietisterna gjorde inte vetenskap. Vi vet inte vad som orsakade eventuella problem hos dessa patienter, det kan vara vad som helst. Inklusive den diet de höll hela sitt liv innan eller något som inte är relaterat till kosten alls. Att gå ut och varna för ett minskat intag av kolhydrater till förmån för fett på grund av detta är oseriöst och närmast ett tecken på desperation. Våra rekommendationer måste, som jag hoppas att även Lena Ljungkrona-Falk förstår, baseras på väl utförda vetenskapliga studier. Studier där vi använder oss av randomisering och en kontrollgrupp (blindning är omöjligt i koststudier). Tyvärr förväntar jag mig inte mer från dietisternas riksförbund idag, även om jag vet att det finns dietister som går efter vetenskapen och inte sin personliga tro eller ideologi.

Så till studierna. För det första är en fem dagars studie så kort att den i princip blir ointressant. Det är dessutom välkänt att en lågkolhydratkost ofta ger lite harmlösa omställningsbesvär första veckan, något forskarna borde känt till. Jag har inte läst studien i fråga så jag vill inte skriva för mycket här, men om forskarna själva påstår att det utifrån en fem dagars studie går att påstå att ett lägre kolhydratintag ger sämre koncentrationsförmåga borde de få sparken hela bunten. Nu tror eller hoppas jag dock inte att dessa forskare själva skulle påstå något sådant. Problemen uppstår när sensationslystna journalister utan kompetens att tolka vetenskapliga data skriver om sånt här.

Den andra studien är en observationsstudie och är därmed enbart hypotesgrundande, den kan inte visa på några orsakssamband. Det går utifrån en sån studie inte säga något säkert, vilket alla med någon form av kompetens inom området borde känna till. Inklusive vice ordföranden för dietisternas riksförbund. Det finns nämligen ett enormt antal faktorer som kan samvariera med till exempel intaget av animaliskt protein (som i sig är en korkad kategori att ha eftersom till exempel mjölkprotein skiljer sig rejält från fiskprotein, men båda är animaliska) och därmed vara det som egentligen orsakar ökningen av diabetes eller något annat.

Ett lite mer kritiskt förhållningssätt från alla sidor vore bra.

Nej, mättat fett är inte farligt

Jag vill för eventuella nya läsare och gamla som ännu inte greppat det förklara detta med mättat fett. Förhoppningsvis så alla förstår. Vi börjar med en liten fettskola.

En mättad fettsyra

En mättad fettsyra

Det fett vi äter delas normalt upp i tre kategorier, efter dess kemiska struktur. Fettsyror, som det heter, består i princip av en lång kedja av kolatomer (allt levande är ju uppbyggt av kol). Det mättade fettets kedja är rak, det gör att mättat fett smälter vid högre temperaturer än de andra typerna av fett eftersom mättat fett på grund av sin raka struktur kan packas tätt och ordnat. Mättat fett är alltså hårt vid rumstemperatur. Fettkällor rika på mättat fett är smör (och allt annat mjölkfett) och kokos, även om båda dessa och allt annat fett i vår kost består av blandningar av olika typer av fett i olika proportioner. Tvärtom mot vad många tror består inte fettet i kött av enorma mängder av enbart mättat fett, utan även mycket enkelomättat.

En enkelomättad fettsyra

En enkelomättad fettsyra

Enkelomättat fett skiljer sig från det mättade genom att det har en liten knyck i kedjan, en så kallad dubbelbindning. Det gör att det är lite böjt och inte kan packas lika tätt som de mättade fetterna.

Källor till mycket enkelomättat fett, som olivolja, är normalt flytande i rumstemperatur. Enkelomättat fett har ofta pekats ut som det mest hälsosamma fettet, men detta har ett tämligen svagt vetenskapligt stöd.

En fleromättad fettsyra

En fleromättad fettsyra

Fleromättat fett har som namnet antyder fler sådana här dubbelbindningar, vilket gör att det i stort sett alltid är flytande. Det gör också att det är mest känsligt för angrepp genom oxidation, att det härsknar mycket lätt. Detta ger oss anledning att vara konservativa med intaget av dessa typer av fetter. Bland de fleromättade fetterna återfinns de essentiella, de vi behöver för att överleva (men i mycket små mängder). Exempel på detta är omega 3-fetter i fisk och omega 6-fetter som finns i princip överallt.

Vi får idag i oss alldeles för mycket omega 6-fetter, som är proinflammatoriska. De ökar alltså inflammationsnivåerna i kroppen, vilket verkar vara negativt för allt från hjärt-kärlsjukdomar till cancer. Vi bör alltså minska vårt intag av dessa omega 6-fetter och istället öka vårt intag av omega 3-fetter, som är antiinflammatoriska. Viktigt är dock att komma ihåg att mer inte nödvändigtvis är bättre. Det är bra att ta lite fiskolja varje dag för att få i sig dessa nyttiga fetter, men det är inte bra att ta tiodubbel dos fiskolja.

Vi har de senaste 30 åren blivit itutade att det mättade fettet är skadligt för oss och institutioner som Livsmedelsverket (SLV) påstår fortfarande att vi bör minska vårt intag av mättat fett. Detta är fascinerande av flera orsaker. Våra kroppar är till stor del uppbyggda av mättat fett, antagligen eftersom mättat fett är stabilt och motståndskraftigt mot härskning. När vår kropp får ett energiöverskott och måste bilda fett av till exempel de kolhydrater vi äter för att lagra in energin för framtida bruk gör den det genom att bilda mättat fett. Skulle mättat fett vara giftigt när vår kropp bildar det i mängder? Det är inte särskilt troligt vid en första anblick, snarare borde mättat fett vara bra för oss på grund av att det är så stabilt. Människan har ofta på många platser på jorden ätit enorma mängder mättat fett utan att utveckla hjärt-kärlsjukdom.

Fettet i modersmjölken består också till största delen av mättat fett. Skulle den verkligen göra det om det var så skadligt? Det lustiga är att SLV rekommenderar små barn att dricka mjölk med låg fetthalt.

Men det viktigaste av allt är trots allt vad forskningen säger. Det har de senaste åren kommit fler systematiska sammanställningar av det vetenskapliga materialet. Sammanställningar som bekvämt verkar ignoreras av de som lite förvirrat väljer att “backa in i framtiden” (Mente et al 2009, Skeaff et al 2009 samt Siri-Tarino et al 2010). Alla tre av dessa sammanställningar kommer fram till att det saknas vetenskapligt stöd för att påstå att mättat fett är skadligt. En gång till för eventuella dietister som läser: Det saknas vetenskapligt stöd för att påstå att mättat fett är skadligt. Det har aldrig funnits skäl att rekommendera mot intag av mättat fett. Det är trams. Vi har slutat äta smör och grädde, de mest välsmakande matfetterna (och mest vitaminrika), helt i onödan.

Tror ni att jag är ensam om att tycka detta? Tänk om, fler och fler forskare kommer nu ut och säger samma sak. Vi är på väg mot ett paradigmskifte inom kostvetenskapen här. Tyvärr har allt för många gamla stofiler, som Stefan Rössner till exempel, byggt upp hela sin karriär på att rekommendera mot mättat fett. De kan därmed inte backa på denna punkt utan att tappa ansiktet. Men de går väl i pension snart, så att en ny generation kan ta över.

Debatten kring detta har varit livlig i forum som Läkartidningen och Dagens Medicin. Det roligaste och samtidigt mest tragiska var när SLV gick ut med en lista (nu borttagen från nätet) på studier kring mättat fett, där de påstod att 72 av dessa talade för farlighet och åtta emot (som att “flest studier vinner” skulle gälla inom vetenskapen). En grupp forskare och läkare gick igenom listan och kom fram till att elva av de 72 inte ens handlade om mättat fett, några andra pekade snarare på att mättat fett var nyttigt och resten visade ingenting. SLV svarade på denna kritik på ett fantastiskt sätt, i en artikel där ordet “mättat fett” knappt nämndes! Ja, du läste rätt. Detta fick mig att tappa det lilla förtroendet jag hade kvar för SLV. Chefredaktören på Dagens Medicin att påpekade då också att SLV “smiter från sitt ansvar”. Ja, det kan man minst sagt påstå.

Det är dags att sluta lyssna på SLV:s ovetenskapliga rekommendationer. Man kan till och med ifrågasätta hur vettigt det är att staten går ut och, på skattebetalarnas bekostnad, förklarar för oss hur vi borde äta. Speciellt när verket som får uppdraget inte ens klarar av att tolka vetenskapliga data. Ät kött, smör och grädde. Det gör jag.

D-vitaminbehov

Det publicerades nyligen en studie om d-vitaminbehov i den förhållandevis tunga tidsskriften The American Journal of Clinical Nutrition, som det skrivits om bland annat i DN. I denna studie mätte forskarna d-vitaminnivåerna i blodet hos unga flickor (medelålder cirka elva år) i Finland och Danmark, varför resultatet i allra högsta grad är relevant för oss här uppe i norden. D-vitamin bildas nämligen i huden när den utsätts för solljus, men här uppe är perioden då vi kan få d-vitamin från solljus väldigt kort varför låga nivåer eller faktiskt brist är mycket vanligt. Jag har länge förespråkat att ett d-vitamintillskott bör intas av nästan alla, i alla fall under vinterhalvåret.

Studien kom så som många andra fram till att låga nivåer av d-vitamin är mycket vanligt samt att tillskottsnivåerna för att undvika brist är runt 750 IE (“Internationella Enheter”, IU på engelska). Antagligen är ett ännu högre intag nödvändigt för att få någotsånär optimala nivåer. Tillskott av d-vitamin verkar också vara riskfritt, då olika studier har visat att intag på mellan 30 000 och 50 000 IE i flera månader inte ger några negativa biverkningar (Heaney 2008, Hathcock et al 2007). Att ge 1 000 IE till barn verkar vara en säker och tillräcklig nivå, medan vuxna antagligen bör ta mellan 2 000 och 4 000 IE. Det kommer mera om d-vitamin i framtiden, det är ett eftersatt och viktigt område.

Det finns inga mirakelkurer

“It’s a kind of magic…”

-Queen

Vi ser det i annonser gång på gång; superbär, ämnen i rödvin, granatäpple, antioxidanter, bacon… Det finns många som försöker tjäna pengar på mirakelkurer idag, det är bara det att de inte kallas för just mirakelkurer. Oftast har någon tagit ett resultat från någon mindre studie gjord på råttor så att de kan säga något i stil med “det är vetenskapligt dokumenterat att…”. Hittills har dock inga av dessa produkter hållit vad de lovat, att uppnå en god hälsa kräver nämligen mer än att ta ett piller varje morgon. Till mångas förtret.

Marknaden för kosttillskott är rätt stor idag och även om det finns bra produkter som d-vitamin och fiskolja så är det mesta ärligt talat skräp. Det finns oftast inga eller obefintliga vetenskapliga belägg för att produkterna faktiskt gör något och vissa är rent lurendrejeri. Tillskott av antioxidanter “piggar” inte upp kroppen (det är ett så vagt uttryck att det är meningslöst), det finns till och med studier som visar att tillskott på enskilda antioxidanter eller vitaminer kan vara hälsovådligt. Det finns inga juicer eller torkade bär som kommer göra att du lever tio år extra. Stora delar av denna flumbransch lever på den så kallade placeboeffekten, tror du att du ska bli friskare av något så blir du det. Vilket är helt fantastiskt förvisso, men ingen anledning att stoppa pengarna i fickorna på charlataner.

Några tillskott som faktiskt kan vara värda pengarna är (inte en komplett lista):

- Kreatin. Är prestationshöjande, gör att du orkar några extra repetitioner på gymmet och leder kanske därmed till bättre resultat.

- D-vitamin. Bildas i huden av solljus, men vi har alldeles för lite solljus i Sverige under halva året och under den andra halvan gör vi en av tre saker: Täcker oss med solskydd innehållande hormonliknande ämnen som tas upp av kroppen, täcker oss med kläder eller så är vi ute i solen för mycket så att vi bränner oss. Alla tre alternativ är galna.

- Fiskolja. Vi äter alldeles för lite av de livsviktiga omega 3-fettsyrorna som finns i fisk, viltkött, naturbeteskött och ägg från naturligt uppfödda höns.

- Proteinpulver. Om du behöver ett högt proteinintag för att bygga muskler men kanske inte kan äta stora mängder döda djur kan proteinpulver vara ett bra komplement (inte en ersättning).

- Bacon. Ger dig hår på bröstet (jag äter extra mycket så att mitt ska växa ut det med, snart så…).

Bokrecension: Matrevolutionen

Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt, även känd som “kostdoktorn”. Eenfeldt driver Sveriges mest populära hälsoblogg kostdoktorn.se, som jag personligen gillar då han är den vettigaste förespråkaren för lågkolhydratkost vi har. Lchf-”rörelsen” har haft en enorm tendens att vara sekteristisk och en del förespråkare är mer eller mindre verklighetsfrånvända alternativmedicinare. Eenfeldt skiljer sig från dessa, vilket är enormt skönt.

Boken inleds med en del där Eenfeldt förklarar hur forskningen sett ut inom kostområdet när det gäller fett, mättat fett, fiber, socker och sjukdomar. Han tar upp hur Ancel Keys med flera aggressivt trummade igenom budskapet “fett är farligt” utan att egentligen ha något på benen och hur fel det blev. Det här är den bästa delen i boken och boken är värd att läsa enbart för detta. Det är egentligen ingenting som inte tagits upp av andra författare som till exempel Gary Taubes, men Eenfeldt gör det enklare och mer lättförståeligt. Riktigt, riktigt bra och viktigt för alla som är kostintresserade.

I bokens andra del går han igenom lågkolhydratkosten och dess vetenskapliga stöd samt en hel del om saker som det metabola syndromet (som han passande döpt om till “den västerländska sjukan”) och hypotesen som säger att det är de små, täta, LDL-partiklarna som egentligen är det “onda” kolesterolet. Boken avslutas med en tredje del som är en praktisk guide till hur man äter en lågkolhydratkost.

Detta är utan tvekan den bästa bok jag läst om lågkolhydratkost, på svenska eller engelska. Den är välskriven, lättförståelig och nöjer sig inte med rent teoretiserande. Självklart håller jag inte med Eenfeldt om allt. Till exempel så köper jag inte att för mycket stärkelse är en bakomliggande orsak till våra civilisationssjukdomar, det finns och har funnits gott om kulturer och folkslag där man ätit enorma mängder stärkelse utan att bli sjuk eller fet. Jag tror snarare, som jag nämnt tidigare, att det är fruktosen, skadliga ämnen i cerealier eller kanske för mycket proinflammatoriska omega 6-fetter som är orsaken (eller alla tre tillsammans). Jag kan varmt rekommendera denna bok till alla som är intresserade av kost och hälsa, både lekmän och utbildade inom området. Detta oavsett om man köper Eenfeldts resonemang eller inte.

5/5

Naturbeteskött, hälsan och miljön

Jag har tidigare här på bloggen retats lite med veganer, vilket jag tyckte var väldigt roligt. Miljöaspekten på köttätande har då tagits upp en del, jag tänkte här förklara varför köttproduktion inte nödvändigtvis behöver vara negativt för miljön samt varför kött från naturligt uppfödda djur är att föredra ur ett hälsoperspektiv.

Naturbeteskött är kött där korna får äta naturlig mat i form av gräs till skillnad från vad de nu föds upp på i form av spannmål. Spannmål är fullkomligt onaturligt för kor att äta i någon större utsträckning och gör dem sjuka då det förstör miljön i deras matsmältningssystem. Detta gör att korna måste få antibiotika vilket, även om det inte skulle påverka oss, är oerhört negativt då fler och fler bakterier på detta sätt blir resistenta. Naturbeteskött är alltså bättre eftersom det innebär att vi behandlar djuren med större respekt eftersom de får den näring de ska ha och med största sannolikhet får ett mer naturligt beteende med mindre stress.

Naturbeteskött är mycket nyttigare än kött från mer industriellt uppfödda djur då det har en bättre balans av de fleromättade fettsyrorna i kategorierna omega 3 och omega 6, ett högre näringsinnehåll i allmänhet samt för att det innehåller en del ämnen som skulle kunna vara nyttiga (CLA och fettbundna karotener, till exempel).

Till sist är naturbeteskött mer miljövänligt (enligt WWF) då det inte är mer energikrävande än att odla till exempel bönor, då det inte ger någon nettoökning av metan i atmosfären (om nu det är relevant) samt för att det bidrar till den biologiska mångfalden. Värt att tillägga kan också vara att det går att föda upp djur på ett naturligt sätt på massor med områden som inte är lämpliga att odla spannmål på.

Vad många inte vet eller förstår är att det inte funnits något som förstört så mycket av vår miljö som odlingen av spannmål och att orsaken till att man skulle kunna se en miljöförstörande effekt av köttproduktion är att denna köttproduktion är spannmålsbaserad. Jag – alla veganer, 1 – 0.